Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 14 OLYCKLIG FÖR SIN SKÖNHET.
»Nej, minsann jag det gör.»
»Nåväl, så mycket bättre, om ni ingenting
märkt, men Hans Majestät däremot har sett allt,
allt, förstår ni, och det är därför han sändt mig
hit för att säga er, att det är hans uttryckliga
önskan, att ni ej visar er på gatorna i dag eller
besöker utställningslokalen, då hans majestät med
sin dotter, Hennes Kungl. Höghet, prinsessan Lovisa,
ämnar sig dit. Ni torde därför vara god och stanna
på ert rum i dag. »
Arons vanligen så röda kinder bleknade, det
var ju en formlig arresteringsorder, och hans lilla
glada rum på Hotell Rydberg med den fria utsikten
öfver Gustaf Adolfs torg tycktes honom plötsligen
förbytt till ett fängelsehvalf.
»Jag skall lyda hans majestäts befallning,»
framstammade han.
»Och ni får för ingen omtala denna konun-
gens order, förstår ni?»
»Jag förstår. »
»Farväl då!»
»Farväl ! »
Den främmande herrn aflägsnade sig, och Aron
förblef ensam. Han stod en stund orörlig med
båda armarna hängande utmed sidorna, sedan
vacklade han och sjönk ned i en länstol.
Men i rummet bredvid började kamraterna
blifva otåliga, de bultade på dörren.
»Får man då aldrig slippa in?»
»Nå, är det då ändtligen slut med besöket?»
Aron reste sig, öppnade dörren och bad kam-
raterna komma in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
