Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycklig för SIN SKÖNHET. I 17
Den unga prinsessan satt och blickade rakt
framför sig, och när man kommer från slottet och
far öfver Norrbro, så är det att blicka rakt fram-
för sig ungefär liktydigt med att se på Hotell
Rydberg.
»Nu hälsar hon hit upp,» anmärkte en af
kamraterna, »besvara då hennes hälsning, ditt nöt! »
Och Aron, som de andre knuffat fram midt
i fönstret, under det de själfva höllo sig på sidorna
om detsamma, bugade sig djupt rodnande; och
prinsessan hälsade och hälsade, och folket där nere
på Norrbro trodde, att det var på dem hon hälsade,
men Aron visste bättre, han.
Vagnen rullade snedt öfver torget och försvann
ur deras åsyn.
»Tror ni, att kungen såg mig?» frågade Aron
helt förskräckt, då han hunnit sansa sig efter den
första sinnesrörelsen.
»Nej, visst inte,» lugnade honom kamraterna;
»kungen är ju så förskräckligt närsynt. »
»Jaså, är han det?»
»Vet du inte det?»
Nu ville kamraterna ovillkorligen på utställ-
ningen för att se kungen och prinsessan, som
tydligen rest dit, men det var omöjligt att öfver-
tala Aron att följa med dem; slutligen gingo de
utan honom.
Aron lade sig på soffan och började i sin
ensamhet reflektera öfver hvad som händt honom.
Han var ju dock man och skulle söka bära sitt
öde, men han rördes, när han tänkte på den unga
prinsessan, i hvars hjärta han ofrivilligt tändt kär-
lekens ömma låga; hans ögon fuktades och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
