Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE AF AUGUST BLANCHE. I25
»Jag kan icke,» sade Mathilda allvarligt, »en
kyss är helig och hör ej gifvas bort så här; bed
mig ej längre.»
Han lydde henne, och kanske gillade han
henne; säkert är, att hans intresse för henne ej
minskades.
Men de andra flickorna hviskade sins emellan :
»Hon törs ej för sin fästman, han är så svart-
sjuk, så gränslöst svartsjuk.»
Mathilda var trolofvad. Hedan innan hon fyllt
sexton år, hade hon lofvat sin hand och sin tro
åt en äldre man, som vunnit hennes aktning kanske
snarare än hennes kärlek, och på den tiden var
en trolofning heligare och oupplösligare än nu för
tiden äktenskapet.
August Blanche sökte ej förmå henne att bryta
sin förbindelse, men flere gånger sade han till
sin vän :
»Det är skada, att din brorsdotter skall vara
förlofvad, och skada, att jag skall vara gammal
och kal i hjässan.»
Aftonen innan August Blanche skulle fara,
satt man på terrassen utanför stora byggnaden och
språkade i det klara augustimånskenet.
Någon i sällskapet kom att tala om Mathildas
rika, mörka hår.
Blanche uttryckte sin önskan att få se det ut-
slaget, men Mathilda, som denna afton var tystare
än vanligt, och som efter scenen med kyssen iakt-
tagit en mera reserverad hållning gent emot sin
farbroders gäst, vägrade. August Blanche var en
vis och slutligen sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
