Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 BRYNGEL.
som ej var hennes man, för barn, som ej varit
hennes barn.
När Svanesa var nedbäddad i den frusna
grafven, blef Bryngel alldeles ensam i sin stuga.
Åter klagade han sin nöd som vid hustruns graf.
Och då var det som Sollesa kom i huset. Men
hon och Bryngel klagade båda, att de inte kunde
komma sams, och det gjorde, att Bryngel hvarken
bjöd på kaffe eller dopp eller förde hem så mycket
ris som Sollesa tyckte, att det fordrades för att
hålla stugan varm, och som hon hvarken ville
svälta eller frysa, lämnade hon Bryngel, som numer
var för gammal och för »le» för att få någon
annan hushållerska.
Det evigt kvinnliga representeras nu i Bryngels
stuga af Malin, katten; sedan sexton år dela hon
och Bryngel ljuft och ledt, och han klagar ej
längre att det är »kållt på sängebräet».
»Ho’ ha vart mek trogen,» säger Bryngel,
»och vi sa hålla ihop te’ dödar; ho’ måtte la hålla
ut så länge som jak,» menar Bryngel.
Och det ser nästan ut som han skulle få rätt.
Bryngel fyller i år åltio år, och ändock har
han aldrig ännu legat någon människa till last.
Stugan där han bor står på allmänningen, där han
uppodlat tvenne potatislyckor åt sig. Dessutom
fiskar gamle Bryngel ännu; visserligen ser han ej
längre, när det nappar, men han känner det. När
lyckan är god, kan han få sig några abborrar,
som han säljer till fem skilling marken ; Bryngel
räknar nämligen ännu skilling och mark; är fiske-
lyckan dålig, delar däremot han och Malin broder-
ligt. Skulle fisket blifva allt för klent, ger Malin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
