Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYNGEL. 143
stuga; grannarne märkte det och gingo in för att
höra, hur det var fatt.
Bryngel hade sjuknat och orkade ej upp ur
sängen. Malin gick fram och åter på golfvet och
klagade sin och husbondens nöd; men Bryngel
klagade ej, han låg där tyst och tålig. Grannarne
börja tala om att »söka läkare».
»De’ nöcker te’ inget,» sade Bryngel; »de’ ä’
inte möe te’ lefva för, når en ä’ ensam som jak,
och så ä’ de’ la på tia, jak ä’ gammel nok. »
Men Bryngel var ej gammal nog, och så blef
det en lång sjukdom, under hvilken grannkvinnorna
turade om att se till den gamle.
»Om de’ häriga påstår länge,» sade Bryngel,
»vet jak inte, liva’ jak ska’ ta’ mek te’. Grann-
folka ha väl annat te’ göre än te’ ture om och
gå här och valle mek.»
»Var inte orolig, Bryngel, det skall ingen nöd
gå på er, vi få väl underrätta fattigvården.»
»Fattigvården,» sade Bryngel och reste sig
med ansträngning upp på armbågen, »nej, jak har
pröfvet möe här i verla, jak har pröfvet kärlek
och hynger och nakenhet, men allt har jak genom-
gått; så ock detta. Grafva orkar jak icke och
tigga blyges jak.»
Och nu inträdde en lång konvalescens, och
slutligen kryade gubben till sig igen. Litet skröp-
ligare än förut är kroppen, litet skummare är
blicken, men för öfrigt är gamle Bryngel sig lik;
i ur och skur sitter han där ute vid skäret med
sitt metspö i handen, och så ifrig är han att för-
vandla sin fångst till de skatter, på hvilka hans frihet
och oberoende beror, att det händer honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
