Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14-6 KÄR FOLKET PROCESSAR.
hans förmån, befanns villig och ädelmodig nog
alt sälja honom en häsf för tre hundra kronor.
Visserligen äro tre hundra kronor mycket pen-
gar för en torpare, men då summan fördelas på
tre år, gör det blott hundra kronor om året, och
den summan bör det vara lätt att anskaffa, när
man äger häst och ej behöfver som Backetorparn
hittills gjort, släpa ut sig på torpet.
Hästen var gammal och skulle nog ej betingat
på långt när så högt pris, om han ej varit assu-
rerad för tre hundra kronor, och därför var det
ju ingen under, att Lars-Erik i Storebo begärde
denna summa för honom. Visserligen utgick för-
säkringen tre år därefter, men tre år äro en lång
tid, och hästen var skröplig och sjuklig, hvilket
under sådana assuransförhållanden var ytterligare
en förmån. Någon risk kunde det dessutom aldrig
blifva, det hade Lars-Erik bevisat Backetorparn ;
assuransen skulle utfalla, om hästen dog, innan
de tre åren voro tilländalupna, och om tre år var
hästen ju betald. Detta var så enkelt och klart,
att hvem som helst kunde förstå det, till och med
Backetorparn, som dock ej var särdeles klyftig
af sig.
Och så skref Lars-Erik ett »köpebref», och
det gjorde han som en hel karl, ty sådant förstår
sig Lars-Erik sig på att göra. Han läste upp det
för Backetorparn, och denne behöfde endast skrifva
sitt namn därunder, och detta gjorde han med
stora tjocka bokstäfver som en hel karl, ty fast
han inte kunde »läsa skrifvet», så plägade han
gärna skryta med att han kunde skrifva och läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
