Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 NÅR FOLKET PROCESSAR.
från staden, måste man ju resa in om torgdagarna
och själf göra sina små uppköp.
Dessa kunde visserligen snart vara gjorda, men
har man bara kommit in till staden, så är det ej
lätt att komma därifrån. Man träffar bekanta och
vänner, och alltid har man något att prata om
och något att bjuda på; och har man inte det
själf, så finns det alltid andra, som hafva det, och
inte kan man säga nej, när folk vill bjuda; och
så hände det nog i bland, att Backtorparn blef
litet oklar i hufvudet och satt och slumrade till
och nickade och nickade i kärran; och med hem-
färden vet ingen, hur det hade gått, om ej Blacken
känt till vägen så väl som han gjorde.
En lördagskväll hände det emellertid, att Blac-
ken kom hem ensam med kärran, och då blef mor
orolig, men sedan hon förvissat sig om, att häst
och kärra voro välbehållna, lugnade hon sig i
tanke, att en af grannarne, som äfven varit i
staden och ännu ej hemkommit, nog skulle finna
far på vägen och skjutsa hem honom, ty hon
kunde förstå, att far ramlat ur vagnen.
Mor hade gissat rätt; far kom mycket riktigt
hem med grannen, som funnit honom i ett dike,
där han legat och sofvit helt lugnt och obekym-
radt liksom om det i denna världen hvarken fun-
nits hustrur eller sparlakansläxor, eller som om
han aldrig i lifvet tecknat under en skuldförbin-
delse, som dag för dag, timme för timme växte
med ränta på ränta.
Där hemma rönte far ett så varmt emotta-
gande han gärna kunde vänta sig. Under andra
omständigheter skulle det kanske ha känts hett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
