Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR FOLKET PROCESSAR. I 5 X
Nu måste stadsresorna för en tid inställas.
Blacken var sjuk, och ingen kunde komma under-
fund med, hvad som gick åt honom, icke ens
kloka Malin, som eljes, ’ när ett kreatur »kommit
ut för något», plägade förstå det och bota det,
men denna gången, oaktadt hennes föreskrifter
följdes till punkt och pricka, blef Blacken allt
sämre och sämre.
En dag såg det ut, som om han närmade sig
slutet af sitt sträfsamma lif.
»Han har nock inte så värst långt kvar,» för-
säkrade Backetorparn lugnt.
»Tror I det, » sade mor med ömkelig stämma
och torkade ögonen med förklädessnibben. »Herre
Gud,» fortfor hon »en sådan olycka, att de’ just
var Blacken, som skulle lägga sek te och dö, det
var la de’ värsta, som kunde hända oss.»
»Töst du, Lotta, och tale inte så oförståndigt.
Om Blacken dör, får vi tre hundra riksdaler, och
hvem tror du sulle betala de’ hvasken för nå’n å
barna eller di ara krittera?»
»Hva’ säger I, far? Får vi tre hundra riks-
daler för hästen?» sade mor och tårarne torkade
liksom genom ett underverk.
Mor Lotta hade aldrig lyckats få de där köp-
affärerna riktigt klara för sig; hon visste blott,
att hennes man betalt sextio kronor för hästen,
och att de haft svårt nog att skrapa ihop de
pengarna. Och nu skulle Blackens död inbringa
dem tre hundra kronor! Hon knäppte samman
händerna och bad en andäktig bön för Blackens
saliga hädanfärd. Detta hjälpte dock lika litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
