Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 GRANRISMOR.
åter, hvad betyder väl det för en människa, som
haft svåra sorger och pröfningar att genomgå och
som plötsligen finner, att framtiden ligger ljus och
hoppfull framför henne.
När hon kommit hem och berättat, hur kom-
mersen gått, började fader Bengt undra, om han
ändock ej fortfarande kunde undvara sin kammare
mot att mor Maja lämnade honom en liten styfver
hvar gång hon kom hem från staden, men mor
Maja svarade, att hon hade andra funderingar,
och att hon skulle lämna gården, som det var
bestämdt, till midsommar.
Mor Maja gick in i kammaren, där barnen
voro. Här packade hon upp sina varor. Hon
hade köpt litet af hvarje, men när hon ur sin
rena hvita grannlåtsnäsduk, som naturligtvis aldrig
användes till sitt ursprungliga ändamål, packade
upp trenne stora skorpor och trenne »enstyfvers-
karameller», så blef det en stor fest där inne i
kammaren, ty så rar traktering hade barnen icke
fått sedan fars begrafning. Slutligen packade hon
upp ett paket spik.
»Hva’ ska I me’ spikera, mor?» frågade den
äldste gossen, som var tolf år gammal.
»Jo, ser du, Carl, jag tänkte som så, att du
skulle hjälpa mig, och att vi båda kunde bygga
oss en löfsal, som annat folk plägar te’ midsommar.
Vi kunde bo där under sommaren, och sen blir
de’ väl någon råd.»
»Ja, mor, vi ska väl freste på,» svarade Carl.
Redan följande dag valde de ut platsen, där
de skulle uppföra den löfhydda, som borde tjäna
dem till bostad under den varma årstiden. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
