Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN DET GAMLA BARNHUSET. 175
Då hade hon ångrat, att hon varit feg, att
hon svikit sina modersplikter. Om hon i stället
ägnat sitt återstående Iif åt sin son, om hon ar-
betat och släpat för honom, skulle hon i sonen
funnit en tröst, när han, den andre, öfvergaf
henne.
Hvad hade det blifvit af sonen? Kanskehan
mången gång saknat en moders famn, en moders
kärlek 1 Kanske ock att han i förtviflan förbannat
den, som skänkt honom lifvet för att sedan låta
honom hamna på Barnhuset!
Hon stod där stilla och hörde, huru den ena
stenen efter den andra lossades på den fordom
så ståtliga byggnaden, hvars öde nu var att
jämnas med jorden, och på hvars grund en ny
byggnad snart skulle resa sig, och det föreföll
henne som om hon hade sett en bild af sig själf.
Hvad återstod det väl för hennes fordom så ståtliga
kroppshydda annat än att jämnas med jorden,
men skulle väl en ny, härligare byggnad uppstå
ur dess grund?
Denna fråga hade aldrig förr framställt sig
för henne; hon hade varit så nedtyngd af hjärte-
sorger och näringsbekymmer, att hon ej haft tid
att tänka på något därutöfver.
Ännu länge stod den gamla kvar i sina be-
traktelser, under det vagnar och fotgängare korsade
hvarandra på den af stängslet upptagna gatan.
Plötsligen kommo några åkdon i kollision med
hvarandra och till följd däraf måste flere vagnar
stanna.
En äldre man med vördnadsbjudande anletsdrag
stack ut hufvudet ur dörren på ett elegant ekipage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
