Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRSTA FLAMMA. iS?
När så snön Iade sig öfverallt i trädgården
och dolde sanden, hade de ju ett ännu tacksam-
mare byggnadsmaterial, och då uppfördes fästnin-
gar och höga slott. Att hvad de byggde skulle
smälta för solen, därpå tänkte ej de båda barnen.
Och tiden gick, och Algot och Bertha måste
skiljas åt under skoltimmarna, men blott för att så
mycket säkrare återfinna hvarandra under fri-
stunderna i hemmen eller i den stora trädgården.
Med åren undergick dock förhållandet mellan
dem en förändring ; han blef allt mer och mer den
beskyddande, hjälparen, stödet. Om hon icke för-
stod en läxa, strax var det han, som skulle för-
klara. Om skridskorna sutto för hårdt eller lör
löst, var det åter han, som måste spänna om dem;
och när de båda sida vid sida på snön gledo på
skidor utför den stora sluttningen i trädgården
och därvid gjorde en eller annan kullerbytta i
drifvorna, då var det åter han, som måste hjälpa
henne upp och lofva att stöda bättre nästa gång.
Och så kom den tid, då de efterlängtade
gymnasistbalerna blefvo tillgängliga äfven för dem.
Det var naturligtvis själfskrifvet, att han skulle in-
bjuda henne, och en mera förtjusande dam kunde
han väl svårligen hafva funnit. Han liknade henne
vid en rosenknopp, hvars svällande blad, för att
slå ut, blott vänta på en smekning af västanvinden
eller en kyss af solen, och huru gärna skulle han
icke varit denna västanvind, denna solstråle, men
han var blyg och föga företagsam, och så blef det
hvarken smekning eller kyss utaf, utan rosenknop-
pen fick utveckla sig helt långsamt och naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
