Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då öppnade sprundhålet och gåfve dem luft. Men nu äro vi alla
illa bandade fat och tunnor, som vishetens vin skulle spränga
sönder, om vi skulle låta detta vin fortfara att jäsa i en ständig
andakt och gudsfruktan; man måste ge vinet luft, så att det
ej fördärfvas. Vi drifva gyckel några dagar, så att vi därefter
med så mycket större ifver kunna vända tillbaka till den rena
gudstjänsten.»
Ända in på 1800-talet, berättar Champfleury, förekom i
aflägsna landtkyrkor i Frankrike det bruket, att ungdomen fick en
dag under året dansa och leka i kyrkan. Sidoskeppen
barrikaderades med bänkar, och de unga flickorna drefvos skrattande in
i detta bakhåll, där de med ryska smällare och röfvade kyssar
försattes i en uppskakad, ehuru ej oangenäm sinnesstämning.
Skämtet kan i allmänhet betraktas som en reaktion i detta
ords vackraste mening. Många människor tala om hur
uppfriskande bläddrandet i ett godt karikatyralbum verkar på deras
nerver. Å andra sidan är det att lägga märke till, hur lätt
man får för mycket; man har snart fått nog af narrmässan och
längtar till den gamla hederliga mässan och predikan igen.
Härrör sålunda skämtet ur detta människans djupaste behof
att se tingens andra sida, så förstår man, att det måste beröra
allt: religion, sedlighet, skönhet, politik, och att det allvarligaste
af allt, döden, hör till de saker, som människorna i snart sagdt
alla tider skämtat med.
Konsten, som söker att uttrycka och fasthålla allt, har sedan
urminnes tider sökt att ge sin relativa evighet också åt skämtet.
Men här liksom på alla andra områden blef det mesta
medelmåttigt och således likgiltigt, om det hör till vår samtid, och
hörande till kulturhistorien, om det skildrar förgångna tider.
Denna bok vill i möjligaste mån blott medtaga det
viktigaste af det oändliga materialet och särskildt det, som har ett
verkligt konstvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
