Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄMTBIT.DER UNDER MEDELTIDEN.
förkortade ärmar söker, förmodligen förgäfves, att ingifva den
anglonormandiska damvärlden afsmak för detta slags mod.
Liksom djäflarna i medeltidens mysterier voro särdeles
omtyckta och uppskattade af publiken och samt och synnerligen
uppträdde som verkliga rolighetsministrar bland alla apostlar
och heliga, så hade dessa än hemskt, än humoristiskt grinande
fulingar sin gifna plats i skämtbilden. Den oerfarenhet i att
återge det onda. som man förebrår den medeltida konsten,
visar sig ofta i djäfvulsbilderna, men i vissa fall kunde man
äfven på detta område nå en förfärande intensitet. Sä i den
hånfullt grinande djäfvul, som från Notre-Dame-kyrkans torn
under sekler räckt ut tungan åt Paris (bild 13). Ej blott under
medeltiden utan under hela 1800-talet har denna figur väckt
allmänhetens och främst konstvännernas intresse. Victor Hugo
berörde den i sin 1831 utgifna roman Notre Dame de Paris, och
otaliga gånger har den både af fransmän och utlänningar
af-tecknats och etsats. Den centrala ställning af hufvudperson. som
själfva kyrkan Notre Dame intager i Hugos roman, hade
katedralen i de medeltida städerna, och dess taflor och skulpturer
voro ej blott »de fattigas bibeln, kyrkan var också för både
fattiga och rika det ställe, där man fick se skämtbilder och
roligheter af alla slag.
Under 1100- till och med 1400-talen voro bilder ur det
bekanta djureposet om räfven, Le roman de Renart, ytterst
populära både i Frankrike, Tyskland och ej minst i Sverige. Och
dessa roliga men långt ifrån alltid moraliserande anekdoter om
Mickel räfs skurkstreck afbildades mycket ofta i kyrkorna, dels i
reliefer, pä kapitäl, på korstolar m. m., dels i utsirade initialer i
böcker, där man ibland ser räfven i kappa och krage predika
för en andaktsfull församling af hönor och gäss (se bild 10).
I Strassburgs katedral, sä rik pä både allvarliga och
skämtsamma skulpturer från medeltiden, utfördes under 1200-talet en
kapitälskulptur föreställande en räfbegrafning. Först gick
björnen med vigvatten, så en varg med korset. En gris och en bock
buro den aflidne. Den lärde engelske karikatyrkännaren Wright
anser, att de ej ha något symboliskt utan äro en omskrifning
af en anekdot af Odo de Cirington och ansluta sig till räfbil-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
