Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1400-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄMTBILDER UNDER I ^OO-TALET.
SCHONGAUERS (1450—1488) S:t Antonii frestelse betraktades.
Med både rysning och nöje såg man pä de af otrefliga sjödjur,
ödlor och läderlappar sammansatta djäflar, som trots alla
ansträngningar ej kunde göra det gamla helgonet vidare ondt (bild 22).
För det lustiga hos djäflarna hade man ett vaket öga. Den
djäfvul, som pä bilden ur »Ars moriendi» tillropar den döende:
Sörj för dina vänner!», d. v. s. Testamentera at dem du tycker
om och ej åt kyrkan, ansågs nog äfven af många lekmän ha en
sund uppfattning (bild 23).
En väfd fransk tapet föreställer den komiska händelse, som
Rabelais kallar »quaquet de deux galloises , tvä fransyskors
snatter.
»Notez en fecclise de Dieu
femmes emsemble caquetoyent!
Le diable estoit en ung lieu
escripvant ce qu’elles disoyent»,*
sjunger Pierre de Grosnet om dessa två franska damer, hvilka
under mässan ej kunde hålla sig tysta. Djäfvulen, flygande öfver
deras hufvuden, skrifver upp ordsvallet men försöker förgäfves att
förbrylla prästen genom att läsa upp deras snack. Med tänderna
häller han fast pergamentremsan, som blir längre och längre,
slutligen så lång, att djäfvulen tappar taget och slår hufvudet mot en
pelare. Denna blandning af gudaktighet och burleskt skämt är äkta
medeltidsaktig. Den från Jakob de Voragine härstammande
anekdoten finnes äfven återgifven i svenska kyrkliga skämtbilder.
Damerna vid Karl VIII:s och Ludvig XII:s hof voro ej
alltför rigorösa, och den franska vänligare synpunkten pä det
sexuella märkes på de ord, som Eloy d’Amerval visserligen lägger
i djäfvulens mun, men som göra sig sympatiskt, dä man jämför
dem med de utbrott af salfvelsefullt raseri, hvarmed tyskarna
an-grepo dekolleterade klänningar. Hur mycket rättare har ej dä
den något franciserade djäfvulen, när han talar om
»Les gracieuses tétinettes,
tant tendrettes et satinettes
soubz corcelettes deslyées».**
* Märk, att i Guds kyrka snattrade kvinnor tillsammans. Djäfvulen var i
närheten och skref upp hvad de sade.
**Deras vackra bröst voro så späda och silkeslena under deras lösta snörlif.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
