Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1700-talet - Skämtbilden vid sjuttonhundratalets början - Hogarth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK.AMTBILDER UNDER I ÖOO-TALET.
kunna förstå en kvickhet, hur många behöfva de dä vara för
att kunna hitta på en?» Den tillspetsade roligheten, den uddiga
satiren ligger ej för det flegmatiska, omständliga Holland.
i Frankrike, där under 1600-talets senare hälft tecknade
roligheter sannerligen ej öfverflödat, började man under 1700-talets.
första årtionden, åtminstone då det gäller kvinnans magnetiska
förmåga, att komma med ett och annat af värde. Det är af
intresse att jämföra Dlirers sid. 30 återgifna badscen med paters
(1696—1736) skälmaktiga och behagfulla om ock något
schablonaktiga unga damer (bild 68) eller glädja sig åt framstegen i
afbildningar af det erotiska närmandet, då man ställer bredvid
hvarandra Cranachs tafatta par, bild 34, och de Troys (1679—
1752) förbindlige kavaljer, som vill hjälpa sin lilla rokokofröken
med strumpebandets knytning (bild 70).
Hogarth.
Om man ur skämtteckningens historia skulle taga bort alla
namn, som af auktoriteter blifvit frånkända begreppet
skämttecknare, skulle hvarken Hogarth, Daumier, Forain eller Keene få
komma med i ett arbete som detta, men de må själfva ha velat
vara något annat, moralister, immoralister, sedetecknare eller
hvad som helst, enligt författarens mening höra de i allra högsta
grad till det här behandlade ämnet, hvilket ingalunda rör
sig-blott om några förvridna ansikten och om några figurer med
anatomiskt omöjliga skelett. Här är i främsta rummet fråga om
sådana bilder, där det karakteristiska är skarpt understruket af
verkliga konstnärer.
William Hogarth (1697—1764) är den förste store engelske
målaren och den mest engelske. Hos detta ytterligheternas
folk är han moralisten. Det Svviftska ordet
Vice, if it e’er can be abash’d,
Must be ridicul’d or lash’d,
blir hans valspråk. Lasten blyges visserligen icke så lätt, men
skulle förlöjligande och gisslande kunnat göra den något
förfång, så har Hogarth varit den en lika energisk som farlig
fiende. Hogarths antipod är den kanske lika engelske Beardsley.
Den Hogarthska humorn har ofta något groteskt. Man påminner
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
