Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skämtbilder under 1700-talet - Skämtbilden vid sjuttonhundratalets början - Hogarth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK.AMTBILDER UNDER I ÖOO-TALET.
Det ihåliga patos, den torrhet och okonstnärlighet, som
utmärka honom, då han söker skönhet, lämnar honom, då han
söker sanning. Sin största betydelse får hans verk genom att
vara en afspegling af London 1730—-1760. Färgrik och
dramatisk är bilden men säkert ensidig. Punch skildrar London under
The Victorian æra så, att åskådaren tror, att en knif stoppad
i munnen eller en gosse ätande åtta bitar korintkaka till sitt te
äro de enda brott inom tänkbarhetens gränser. Allt är så
väl-kammadt, så städadt och oförargligt, att man tänker på en
söndagsskola mera än på världens största stad, där Oscar Wilde
och Jack the Ripper väl ej böra så helt förgätas i totalbilden.
Hogarth tecknar sin tids London lika ensidigt. De trånga gator,
som den lärde d:r Samuel Johnson älskade, och där han till
gatpojkarnas glädje vickande på hufvudet på det löjligaste sätt
vandrade sin väg fram mellan de mörkröda låga tegelhusen,
voro fulla af många olikartade original, och där hände mycket.
Under vildt jubel följde packet brottslingarna till galgen eller
hurrade för de redlöst öfverlastade kvinnorna. Äfven de högre
klassernas vilda dryckesorgier med sönderslagna speglar och
möbler, blod viten och uppkastningar, allt detta var ämnen för
Hogarths pensel. Skamlösa kvinnor och råa män, som satte i
praktisk visdom den nyssnämnde John Wilkes cyniska Essay
on Woman, hela detta frenetiska, ja djäfvulska sysslande med
»mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falskt vittnesbörd», som ger något
storslaget och fasaväckande åt engelsk lastbarhet på 1700-talet,
allt detta fick lif på Hogarths taflor och stick, och sålunda blir
hufvudintrycket lika sant och lika orättvist i sin ensidighet som
det intryck man får genom att bläddra i några årgångar af
Punch.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
