Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England omkring 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND OMKRING 1 Soo.
»Men den där Georg, hvad var han: Jag ser öfver heia hans lif,
och jag finner blott en bockning och ett flin. Jag försöker att
ta sönder honom, och jag hittar silkesstrumpor, vadderingar,
snörlif, en röck med knappar och en skinnkrage, en stjärna och
ett blått band, en näsduk starkt parfymerad, en af Truefitts
bästa nötbruna peruker doftande af olja, ett garnityr löständer,
en stor svart spännhalsduk, västar, ytterligare västar och så —
ingenting.» En atmosfär af iskall själfviskhet omger denne
»dandy of sixty», som är mest känd för sin råa hänsynslöshet
mot sin gemål. Denna var ingen ungdom, då hon ändtligen
skulle bestiga Englands tron. Ar 1820 dog Georg III, och
kronprinsessan Karolina återvände frän en vistelse i Italien, där
hon lefvat med sin gunstling, italienaren Bergami.
Hon ställdes inför öfverhuset, anklagad for äktenskapsbrott,
och hela personalen i det italienska hotellet, som hon bebott,
fördes till London, där de tolf vittnena mot drottningen från
augusti till november under skydd af kanonbåtar från Temsen
och trupper från landsidan voro fredade för massans raseri
och inväntade rättegången, medan de kungligt trakterades af
hofvets kockar.
Lordernas hemliga utskott, som under månader arbetat med
innehållet i den ryktbara »gröna väskan», där de dokument
funnos, som anskaffats af Milanokommissionen, konungens jurister,
hvilka skulle taga reda pä d. v. kronprinsessans lif i Italien, blef
slutligen färdigt. Så kom första rättegångsdagen.
En mot drottningen vänligt sinnad person, Earl of Albemarle,
beskrifver hennes inträde på följande sätt. »Pärerna reste sig, då
drottningen kom, och förblefvo stående till dess hon tagit plats i en
karmosinröd förgylld stol midt emot sitt juridiska biträde. Hennes
utseende var allt annat än vinnande. Hon bar en svart dräkt med
hög spetskrage och en oklädsam schäferhatt med en stor
bandrosett. Det hela kröntes af strutsfjädrar. Naturen hade gifvit
henne ljust hår och blå ögon, en vacker hy och ett vänligt
utseende, men detta förstördes af målade ögonbryn och en stor
svart, öfverdrifvet lockig peruk, som skuggade hennes kinder
och gaf ett djärft, utmanande uttryck åt hennes drag.» Den
stackars femtiotvååriga kvinnan, först upplifvad af allmänhetens
S426/07. Laurin, Skämtbilden. __17
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
