Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Francisco Goya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCISCO GOYA.
bildade de italienska renässansmålarna, blef han trots sin vilda
tygellöshet och trots sin oppositionella konst direktör för
målarakademien. Det är lustigt att tänka sig, att denne bondpojke
skulle fora värjan lika ledigt .som penseln och äfven bli hofman
i Karl IV:s hof. Hans många utmärkta porträtt höra ej till det,
som utgör ämnet i denna bok.
Goya målade den lidelsefulla drottningen Maria Luisa,
Godoys älskarinna, och hennes make, den obetydlige konungen.
Den atmosfär af lättsinne, grymhet, intriger och faror, hvari han
lefde, bör ha passat konstnärens passionerade lynne.
Inom skämtteckningen har Goya sitt egentliga intresse
genom sina etsningar på akvatintagrund. Af gamla konstnärer
säges det att Goya mest beundrat Rembrandt.
En blandning af fantastik och kyla finnes hos Goya. Ehuru
större i skala, påminna hans etsningar om de Callotska
gravyrerna, om också den lotringiske mästarens klarhet här ersättes
af drömmens förvirrade färg. Goyas etsningar af krigets
olyckor, en serie af de vildaste hatbilder mot den napoleonske
inkräktaren, nästan förklara, hvarför det sår, som det
jämförelsevis obetydliga Spanien tillfogade den franske jätten, blef så
farligt. Det är omöjligt, att det giftiga hat, som synes i hvarje
linie af dessa etsningar och äfven låg bakom krigföringen, ej
skulle göra motståndaren elakartad, obotlig skada, dä ett helt folk
lifvades af sådana känslor. Vid sidan af dessa 80 blad, kallade »Los
desastres de la guerra», har Goya etsat serier öfver drömmar och
ordspråk, en serie öfver tjurfäktningar samt några blad öfver de
fängslades lidanden, som han skildrar med sitt folks hemliga
välbehag inför grymheten. Låt vara att han här hatfullt
framhåller, hur den lifdömde, som skall garotteras, väntar att det
förfärliga järnhalsbandet skall klämmas till om hans hals, men
han drages instinktlikt till det grymma, och man påminner sig,
hur de bleka, svartklädda spanska adelsmännen på 1600-talets
autodaféer trodde sig visa religiöst nit, då de med sina värjor
stucko i de vid bålet fastbundna kättarna eller fritänkarna. Man
kan också komma ihåg, att en spansk Almanack för alla omkring
1900 meddelade en fullständig öfversikt af bilder af olika
tortyrinstrument såsom en allmänt omtyckt och populär sak.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
