Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’RANKRIKE UNDER iSoo-TALETS FÖRRA HÄI.FT.
Men Charlets beundran för det garde, som kunde »dö men
ej gifva sig», uteslöt ej, att han var i stånd att se det lustiga i
krigarlifvet och i sina litografier påvisa obehagen under dessa
marscher.
En soldat, som deltar i tåget öfver Alperna, gör den
reflexionen, att »om vår Herre, när han gjorde bergen, hade haft ränsel
på ryggen, så hade han säkert inte gjort dem så höga» (bild 123).
En annan gång tecknar han — om uttrycket tillåtes — den
kejserlige epopéens baksida(bild 124). Det är före en af dessa
jättesegrar, Jena, Wagram eller hvad det nu kan vara, då man föreställer
sig de franska trupperna som en samling lejon rusande mot fienden.
Charlet påpekar, att alla ej voro lika hänförda öfver att komma i
o
elden. Åtskilliga äro med för första gången, och när den första
kulans olycksbådande hvin höres, få de erfara sanningen af
ordet: »Les grands événements ont leur retentissement dans
1’estomac.» Det är en situation af en viss hemsk löjlighet.
En annan gång visar han, hur barnen pröfva gardisternas
kaskar, och hur de små Parisgaminerna i beundran omsvärma
soldaterna för att få hålla i deras bössor eller höra på deras
historier.
Charlet dog 1845. Pä hans monument i Paris ser man en
gardist och en liten gosse.
Raffet (1805 —1860) var en af Charlets elever. Också hans
far var krigare, också han tecknade revolutionens soldater, som
på äkta franskt sätt fingo hålla humöret uppe i de mest
tålamods-pröfvande situationer. Han afbildade en afdelning, som nödgas
göra halt i ett kärr. »Sätta er få ni, men röka är förbjudet.»
Men äfven då man icke stod i bakhåll, föll det sig ofta litet
svårt för de illa betalda soldaterna att få röka. Ibland fingo
enligt samtida vittnesbörd några melankoliska bloss ur
»kompanipipan» vara deras magra glädje.
Raffet frambringar ibland på sina litografier effekter af den
mest spöklika art. Han skildrar, hur de tappras skuggor samla
sig om natten under kejsarens befäl, och liksom »vilda jakten»
storma de fram genom rymden.
Napoleonsminnet sysselsatte, som nämndes, fantasien under
1820- och 1830-talen.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
