Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Gavarni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAVARNI.
Ännu var dock ej beskheten det förhärskande i Gavarnis
litografier.
Hans roliga och litterärt förträffligt formade underskrifter,
öfver hvilka han med skäl var så stolt, hälsades med stort
bifall, om också röster ej saknades i pressen, hvilka angrepo
im-moraliteten i hans ganska ofarliga lorettbilder, och de idealister,
hvilka tänkte lyckliggöra Paris med den tillstundande
revolutionen, påstodo sig ha — sä smärtsamt det än var för dem —
blifvit tvungna att besluta, att Gavarni, då revolutionen lyckats,
skulle giljotineras som folkförförare. Låt vara att åtskilligt
naivt skräfvel låg i dessa ord, det visar sig emellertid ännu en
gång, att moraliska revolutionärer höra till de obehagligaste
exemplaren af alla de »underliga djuren i vår Herres hage».
Liksom Gavarnis teckningar så hade också flera af hans
underskrifter en oöfversättlig fransk form. Hvilken kostlig, på
en gång komisk och förtjusande vändning fann han ej åt den
unga loretten, som skröt med sin erotiska känslolöshet: »Ah, je
te prie de croire que l’honime qui me rendra rèveuse pourra se
vanter d’etre un rude lapin.» Det kan dock svårligen nekas, att
Gavarni själf var ganska känslolös. »Jag har tyckt om min far,
min mor och mina barn», sade han en gång. Är 1844 gifte han
sig med en vacker, begåfvad och älskvärd ung flicka, men
äktenskapet blef olyckligt.
Gavarni vistades i England 1847—1851, men ehuru han där
hade tillträde till alla kretsar och fick de värdefullaste vänner,
blef tack vare hans eget retliga lynne denna tid ej vidare
lycklig. En gång hade han utfäst sig att måla drottning Viktoria
i akvarell. Han uteblef utan ursäkt på den aftalade tiden. Med
retsam envishet dröjde han vid Londons nattsidor, vid
dryckenskapen, slagsmålen, boxningen, fattigdomen; och engelsmännen,
hvilka med fullt fog kunde säga, att också i London funnes
vackra damer att föreviga i litografi, blefvo lika ledsna som
fransmännen bli, då de endast fä höra i omdömena om Paris,
att det går onödigt ogeneradt till pä Mabille och Bullier och
hvad de nu hette alla dessa offentliga danslokaler, dit hela
Europa inklusive England längtade för att få »rysa öfver
lasten». Då Gavarni någon enstaka gång tecknade de engelska
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
