Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Félicien Rops
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE UNDER I Soo-TALETS SENARE HÄLFT.
I ett annat afseende liknar han också den nyssnämnde store
spanjoren, nämligen i sin ojämnhet. Rops har gjort
ypperliga saker men också mycket ur konstnärlig synpunkt
undermåligt.
FÉLICIEN Rors föddes i Namur i Belgien 1833 och dog 1898.
Sedan han ärft och bortslösat en stor förmögenhet, började han
att förtjäna sitt uppehälle med illustrering. Han hade redan
1856 grundat den belgiska skämttidningen Uylenspiegel. Det
var dock först sedan han 1875 bosatt sig i Paris, som han blef
ryktbar genom sina erotiska och makabra etsningar och
litografier.
Hade Goya en demonisk dragning till grymheten, sä lockades
Rops af sinnligheten i alla dess former. Dock främst af de osunda.
Han ser på kvinnan pä samma sätt som en medeltida munk.
»Kvinnans kropp är af eld», hette det då. »Enfant malade et treize fois
impure!» ropade ät henne romantikern. Rops betraktar kvinnan
med munkens intensitet förenad med romantikerns fantasi och med
den möderne mannens sammansatta sinnes- och känslolif. Hans
beundrare Karl Joris Huysmans uttrycker detta Rops’
fördjupande af sinnlighetens väsen i följande vältaliga ord: »Han har
ät vällusten, åt hvilken man så enfaldigt anvisat plats i anekdoten
och som visst folk på så tarfligt sätt sökt göra jordisk, gifvit
tillbaka dess plats inom de djäfvulska områden, där den hör
hemma. Därför har han skapat icke oanständiga och jordbundna
arbeten, utan katolska, flammande och förfärliga saker.» Dessa
ord gälla om de bästa af de etsningar och litografier, där Rops
tecknar lasten, bilder ägnade åt det djäfvulska hånskrattet öfver
de begär, som »bli till slut den eld som aldrig släckes». Men
ingalunda är Rops i dessa ur konstnärlig synpunkt ofta alldeles
ypperliga bilder någon moralist. Man gläder sig som konstnär
ät det ondas pittoreska väsende.
I hans etsning »Satan sår ogräs öfver Paris» ser man den
onde i form af en jättelik bretagnisk bonde taga ett steg tvärs
öfver Seinen, utkastande öfver den stora staden små kvinnor,
som skola åstadkomma synd och olycka (bild 168).
Det makabra intresset, som i alla tider varit så starkt hos
många skämttecknare, återfinnes ofta hos Rops, kanske hemskast
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
