Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Fliegende Blätter - Adolf Oberländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
hans outtömliga idérikedom och djupa psykologi, om han också
bäst och innerligast kan uppfattas af oss rent germanska folk.
Adolf Oberländer är bäjrare. Han föddes den i oktober
1845 i Regensburg. Hans fader blef professor vid
musikkon-servatoriet i München, och härigenom kom den unge Adolf
redan tidigt till den tyska konstens brännpunkt. Om konst
blef det dock till en början ej fråga, ty sedan han genomgått
elementarskolan, besökte han på sin mors önskan ett
handelsinstitut för att kunna bli köpman. I sista stund slog han om och
följde den konstnärsträngtan, som han länge känt. Han arbetade
nu vid konstakademien i München under åren 1861 —1866 och
fick under den sista tiden ledning af den då så namnkunnige
o
Piloty. Ar 1863 lämnade Oberländer sin första teckning åt
Fliegende Blätter, hvars prydnad han nu i snart femtio år
varit. Hans lif har förflutit stilla. Gift sedan 1873, påstår han
själf, att det lugna, lyckliga lifvet i hemmet varit af det bästa
inflytande på hans konstnärliga produktion.
Genomgår man Oberländers opera omnia, får man väl i
första rummet en stark känsla af att stå inför en komiker, om
också en sådan af högsta art, ej en komiker som gycklar kallt
och hjärtlöst med allt och alla, utan en konstnär, en lefnadsfilosof,
som visar oss lifvet ur en ny, försonande synvinkel. Han
skildrar t. ex. ej högfärden sedd med afundsjukans onda blick
för det löjliga, ej bonden eller kroppsarbetaren med den socialt
öfverlägsnes förakt för deras tölpighet, utan uppåt och nedåt
blickar han med samma känsla för det mänskliga. Han har
genomträngt den djupa sanningen, att människorna äro mera dumma
än elaka, och denna uppfattning skiner igenom hans teckningar,
och på samma gång fattar han, att den obetydligaste, den
löjligaste dock har sitt värde. Oberländer är ingen vanlig Ulspegel,
och en blick pä det vackra Lenbachporträttet lär oss, att det
melankoliska draget, sä vanligt hos djupare komiker, finnes
också hos honom (bild 241). Att såsom en del tyska
konstskriftställare vilja inlägga filosofi i hvarje streck förefaller däremot vara
en alldeles oriktig konstruktion. Oberländer själf har såsom sin
åsikt meddelat den som skrifver detta, att »am besten ist es ja
immer, wenn sich der Künstler des Theoretisierens enthält». Det
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
