Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN.
och det sä rigoröst följda modet bidrager. Det ger ett särskildt
behag att i de Hokusaiska bilderböckerna se motsättningen mellan
dessa vackra, eleganta damers stiliserade, nästan karikerade
kråm-ningar och det enklare folkets rustika grinollar, som dricka
saké-brännvin, dunka hvarandra i hufvudet, flina och göra grimaser.
Hokusai ägnade sig med lidelse åt teckning och målning
och skref sig själf Gvakiojin Hokusai, den af målarkonsten
besatte Hokusai. Ar 1812 utkom det första häftet af Mangva.
1 detta arbete, hvars namn betyder summariska skisser, ha
skickliga träsnidare i 15 häften återgifvit Hokusais tusentals
förträffliga. ofta humoristiska teckningar, där han bland annat
skämtar med alltför tjocka och alltför magra och med okynniga
pojkars streck. Liksom man under medeltiden ej drog sig för
att blanda skämt med det heliga, såsom t. ex. Dürers
randteckningar i kejsar Maximilians bönbok, så gläder det Hokusai
att så ofta som möjligt införa ett komiskt motiv. I Hundra
utsikter af berget Fuji låter han t. ex. det heliga berget en gäng
skymta fram mellan en lustig tunnbindares ben. Hans på
1830-talet utgifna Yehon Kokio — barnslig pietet —, de fyrtio
kinesiska normallegenderna om sonlig kärlek, är ett arbete i två band,
där kinesiska uppfostringsprinciper förbindas med japansk
lifsuppfattning. Äfven i en teckning till denna bok förknippar
han på ett japanskt sätt allvar och skämt. Med skrattretande
ifver gnida och gno arbetare på det jättestora Ko-skriftecknet,
som betyder barnens vördnad för föräldrarna. Tecknet för
fjärde budet, skulle vi säga. Denna illustration utgör det
symboliska, dekorativa slutbladet pä Yehon Kokio (bild 274). Snart
skulle sista bladet vändas i Hokusais lifsbok. Hans ekonomiska
ställning var dålig, och hans konst var, hette det, mest populär
bland de litteräre, bland teliuspubliken och de unga lättsinniga
damerna i Yoshivarakvarteret i Tokio, och hvad den åldrige
konstnären förtjänade rann bort mellan hans fingrar, ty han
hade liksom Rembrandt en artistisk oordning i sina affärer.
Trots den tryckande skuldbördan arbetade han dock med
»eld-ifver» och tillägger: »Att bli en skicklig konstnär är min enda
sträfvan.» Då han 1849 häftigt insjuknade, skref han kort före
sin död, som inträffade detta år, ett bref till sin vän Takakaghi:
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
