Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan - Toulouse Lautrec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
Toulouse Lautrec.
Det är en ömtålig sak att afgöra hvad som är perversitet
och degeneration. För kolingen blir tandborsten ett misstänkt
kulturinstrument, och den etiske folkskolläraren häpnar öfver
den fördärfvade fantasi, som njuter af ett Silenuståg af Rubens.
Allt är relativt, det är en låt vara banal sanning, men väl värd
att man den begrundar. Att snille och vansinne bruka gränsa
till hvarandra är erkändt, och lika sant är, att ej allt är
vanvett, som synes så för hopen. En Johannes’ apokalyptiska
visioner från det nya Jerusalem kunna ha sitt värde utan att
förstås af alla, och säkert kan äfven djäfvulen låta de sina få skåda
det nya Babylon, sä att man förvånas öfver djupet och
storheten i all dess oheliga skamlighet. Anatole France talar i
Jardin d’Epicure om hur den helige Hieronymus stred mot
förföriska visioner af kvinnor. Han fastade och bad, men lika
lockande och sköna visade sig dessa kvinnor för den stackars
eremiten. »Jag tviflar», säger France, »att deras makt varit lika
stor öfver en habitué från Moulin Rouge.» Men om man nu
tänker sig en man motsatsen till ett helgon och dessutom rikt
begåfvad, som af yttre omständigheter hindras från att deltaga i
njutningslifvet, hur blir hans ställning till kvinnan? Ett giftigt
hat, en lust att såra och smutsa kan bli följden. Liksom
kärleken kan hitta ord, som nästan förvåna framsägaren genom
sin kraft och sin fyllighet, så kunna ur hatet uppstå bilder och
ord af en öfvernaturlig giftighet. Så har varit fallet med den
store konstnären och olyckliga människan Toulouse Lautrec.
Henri de Toulouse Lautrec föddes 1864 i Albi i södra
Frankrike. Familjen, en gammal fransk grefvesläkt, hade
intresse för konst. Fadern, en ifrig sportsman, modellerade djur,
och det pästås, att ett porträtt, som Forain målat af den unge
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
