Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus - Eduard Thöny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
karaktärsfulla sätt nägra marockanska röfvare. Underskriften
utgjordes af ett par ord. Man fick gissa sig till hvem det gällde.
»Om vi toge honom, dä kunde vi få en lösesumma, som hette
duga!» — »Är du sä viss på det?» svarar röfvarhöfdingen, som
kanske genom alltför mycken Simplicissimusläsning fått en något
skef uppfattning af kejsarens popularitet i Tyskland!
Och han vore ej den ende, som af allt skämt, af alla
elakheter och allt rättvist och orättvist klander mot den energiske,
själfsäkre, outtröttlige monarken dragit den falska slutsatsen, att
tyskarna ej gilla sin kejsare. Man har utom Tyskland svårt
att fatta den bysantinska kult, som ägnas honom af somliga,
hvilka endast krypande våga närma sig, och kanske ännu mer
att förstå den pä det hela taget sunda, hos stora folklager
mycket allmänna känslan af fast förtröstan till sin ledare, som
själf känner sig bära ansvarets tyngd och har en hohenzollersk
arbetslust och pliktkänsla. Till honom, rikssymbolen, känna sig
åtminstone mänga millioner preussare — trots alla hans
förlöpningar — dragna af starka band, af en samhörighet och en
trohet, om hvilken särskildt vi nu lefvande svenskar knappast kunna
göra oss en föreställning.
Thöny, Bruno Paul och Wilke lära ha upptäckts af Heine,
och dessa fyra utmärkta konstnärer äro den stora tyska
skämttidningens »fäder».
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
