Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus - Bruno Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
var om adeln, att >den, som leder och befaller, arbetar
naturligtvis blott föga med själf. Han öfverlämnar alla kroppsligt räa
arbeten, alla andligt särskildt ansträngande arbeten åt sina
medmänniskor, de behärskade, och ägnar sig helt och hållet åt
härskandet.» Naturligtvis är denna samling af urartade typer något
öfverdrifven, men i alla fall så pass riktig, att man inser den
relativa sanningen, relativ äfven såtillvida, att de finaste,
vackraste och mest fullkomliga exemplar af människoplantan just
äro att söka bland dem, hvilka från barndomen ha den säkerhet,
som medvetandet om social öfverlägsenhet ger, och dessutom
genom dans och idrott fått sina kroppar smidiga och härdade.
Men det är ju mot de misslyckade och öfverdrifna exemplaren,
mot kastens själfförhäfvelse, ej mot dess berättigade sjelfkänsla,
konstnären vänder sig.
Hur koloristiskt vackert har ej Paul blott i brunt, svart och
hvitt skildrat det högadliga herrskapet pä något Rittergut (bild
383). När man ser dessa tyska aristokrattyper, anar man, att
de med saknad blicka tillbaka pä den gamla goda tidens sunda
förhållanden, då man bytte bort en lat bonde mot en flink
jakthund.
Tiderna äro nu förändrade, men klassmedvetenheten finnes
kvar. Är man nog lycklig att om också blott med ett enkelt
von skilja sig frän de »vanbördiga», undanber man sig helst
hvarje sammanblandning med dessa. — Sä opponerar sig den
organiserade klassmedvetne arbetaren ilsket mot hvarje
gemenskap med hvad man kallar det oorganiserade »trasproletariatet».
Bruno Paul har nu själf kommit in bland de
statsämbetsmän han — att döma efter teckningarna — betraktade med en
viss misstro.
Inom möbelarkitekturen tyckes hans ideal vara en sträng,
solid aristokratisk förfining, och han är en häftig fiende äfven
pä detta område till tyskt krimskrams och billighetskram. Kanske
får han på sin plats som ledare af Kunstgewerbeschule en annan
synpunkt på den tyska rätts- och ordningsstaten än den som
framgår af bild 3S4, där man med gammalpreussisk rättframhet
anvisar vägen för den sörjande Germania. Låt vara att ett
preussiskt Ja wohl! med hållning och sträckning ej är den enda
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
