Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus - Olaf Gulbransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
har mindre färgsinne än de förut nämnda, men han når dem i
humoristisk kraft. Mera drastiskt kan väl ej tidningens
antiklerikala tendenser framhållas än i serien »Striden mot
Simpli-cissimus», där en katolsk och en protestantisk präst försöka rikta
hvar sitt dråpslag mot den stridslystna röda doggen. I stridens
hetta träffa de i stället hvarandra, djuret är räddadt och skänker
de båda andliga kämparna en lång misstrogen blick af kostlig
verkan (bild 393—396). Det humoristiska i kraftiga käppslängar
ar uppskattadt och användt alltifrån hedenhös. Det förekommer
ofta hos Moliére och Holberg men återfinnes väl nu
hufvudsakligen på kasperteatern och i varieté- och cirkusklownernas
örfilar. Här pä Gulbranssons serie är motivet sublimeradt till
ett tankeexperiment, och den mest humana och Ömsinta person
kan skratta med grodt samvete. —
En källa till löje är för Gulbransson också sedlighetsmötena,
där motsättningen mellan de med hatfull penna tecknade
landtligt enfaldiga eller hycklande Tartuffe-typerna och de estetiskt
formfulländade företeelser, mot hvilka de vända sig, är oftast
rolig men ej sällan orättvis. Man får se dessa renhjärtade
fulingar af sedlighetshänsyn fånga fjärilar, som förälskadt fladdra
öfver ängarna. Prästerna himla sig till och med öfver
smà-kerubernas nakenhet (bild 397).
Men allt är ej synd och smuts i denna värld, det finnes
verkligen rena höjder, gycklar Gulbransson. Den halft
obehagliga, halft komiska lusten att kasta sig på magen för allt
furstligt, som är så äkta tysk, har gifvit Gulbransson anledning till
serien »Verlobung im Fürstenhause», där man ser Lokalanzeigers
fjäskiga, vidriga referenttyp på språng efter nyheter om
prinsessans förlofning. Af betjänter och sömmerskor och slutligen
af föreståndarinnan för prinsessans linneförråd erhåller han de
värdefullaste uppgifter och kommer till det resultat, hvarpå
tiotusentals prenumeranter och lösnummerköpare väntat: »Ja, det
är ett giftermål af kärlek» (bild 398 och 399).
Linneskåpsvårda-rinnans andäktigt själfmedvetna min antyder, att hon anser sig
råda öfver statshemligheter, och tidningsmannen, för hvilken eljest
intet är heligt, kröker instinktivt ryggen för det förnäma intima
plagget.
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
