Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Edvard Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄMTTIDNINGARNAS ÄLSKLINGSTYPER.
statsman tecknades, var lika välvilligt som motsvarande bilder i
Punch. Själf kunde statsminister Boström blott haft nöje af detta
visserligen uddiga men i grund och botten godmodiga skämt.
Skada blott, att de Vallentinska lustigheterna ofta ej kommo
till sin] fulla rätt pä de roliga men okonstnärliga teckningarna.
Särskildt lyckad är parodien pä von Rosens etsning »Herr Ture
Jönsson Tre Rosor lämnar riksmötet i Västerås». Bilden
framställer statsminister Boström pösande af glädje öfver den lyckade
utgången af anslagsfrågan till Ofotenbanan: »Ej skall man göra
någon landshöfding eller president af mig detta är», utropar
triumferande herr Boström till Östanå. —
I ett land, där politiken spelar en så underordnad roll som
i Sverige, voro dessa bilder uppfostrande, ett slags »Biblia
pau-perum» för de fattiga i anden, som ej orkade läsa en hel ledare.
Om i Norge en radikal huså ej kunde tjäna ihop med en kokerska,
som önskade gemensam utrikesminister, så var det väl i Sverige
ej alldeles omöjligt, att ett svenskt statsråd ej kände till sin
kollegas politiska uppfattning, och det var dock litet för mycket
åt andra hållet.
Nu fick allmänheten genom Nisse veta, hvad man
egentligen hade för sig uppe i riksdagen, och det var alltid ett pius
i allmänbildningen.
Bland det roligaste, som förekom i Nisses text under
1S90-talet var Harald Molanders fyndiga och kvicka parodier,
särskildt hans skämt med Ibsens Lille Eyolf.
I juli 1901 lämnade Hugo Vallentin Nisse och öfvertog
ledningen af Puck, till hvilken nybildade tidning han äfven
medförde Edvard Forsström.
Söndagsnisse leddes nu af Hasse Zetterström, som med
tydliga sympatier för den amerikanska humorn fortsätter
Sveriges äldsta skämttidning. Det är egentligen antimilitarismen
han har gemensam med sina föregångare, och säkert är, att
det öfversitteri och den brutalitet, som sedan de egyptiska
arméerna under Cheops varit militärväsendets afvigsida, bör ha
en sorts humoristisk militieombudsman öfver sig. Verkan af
kritiken blir sedan naturligtvis kraftigare, ju mer vederhäftig
och försvarsvänlig denne tuktomästare är. — I mångt och
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
