Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelmåttigt stort, hoptryckt och något afspetsadt;
ögonen medelmåttiga; käkarne lika långa;
näsborrarne stora med dubbel öppning; munnen
likaledes stor; tänder i käkar, gom och
svalg. Ryggen, som höjer sig något på
främre delen af kroppen, har tvenne skilda fenor.
Sidolinien bågformig uppåt, ligger ryggen
närmare än buken. Första ryggfenan gulgrå, klar,
med en svart fläck mot slutet, börjar midt
öfver bröstfenornas fäste och slutar öfver anus.
Andra ryggfenan, som har samma färg,
börjar nära vid den första, och slutar något
bakom slutet af analfenan.
Kroppen är grågul, tecknad med, vanligen
sex, svartgrå tvärband, al’ hvilka de medlersta
upptill äro a:delta och sluta i en spets mot
den hvita buken. Fiskens färg förändrar sig
mycket efter ålder, årstid, bottnens
beskaffenhet, der lian uppehåller sig, och den olika
blandning af det vatten, i hvilket han lefver.
Yngre liskar äro alltid ljusare, med
smutsigare färger och en mindre bestämd färgteckning.
Under lektiden liafva hannarne en högre och
bestämdare larg, som blir ännu klarare på
sommaren, då Abborren stimmar. De, som
vistas på steniga stränder med klart vatten,
liafva alllid renare färger än de, som
uppehålla sig på lerig och gräsig botten, hvilka få
ett blekt och sjukligt utseende. 1 mörkt,
men klart vallen, sådant del ofta trälfas i
skogssjöar, är iiskens larg alltid mörkare än vanligt,
och fenorna på undre delen af kroppen samt
stjerten starkt röda.
De inre delarne utgöras af tarmkanalen,
livars säck form i ga del, eller magen, är slor i
jemlörelse med kroppen. Den gör Ivenne
böjningar, och har tre blindsäckar, lastade ett
stycke nedom magen. Lefvern liar 2:ne 11 ikarj
af hvilka deu är störst, som ligger på venslra
sidan; gallblåsan gul och klar. Ilannen liar
tvenne mjölkc-säckar; men honan endast en
rom-säck. Simblåsan är stor och uppfyller en
betydlig del af buk-kaviteten. TCjurarne ligga längs
utåt ryggraden; urinblåsan säckformig. På
livar-je sida finnas ao refben; ryggkotorna äro
Abborren är en af de vidsträcktast
utspridda bland Skandina viens liskar. Den är funnen
vid Kilspisjärfvi (6g° nordlig bredd) i Torneå
Lappmark och förekommer äfven i Norrige,
der han på vissa orter kallas Tryte. Man kan
således anlaga, att lian från nämde
breddgrad förekommer mer och mindre talrikt,
nästan i alla vallen, ända till llikels
sydligaste gräns. Den saknas icke en gång i de sjöar,
som liafva elt mycket högt läge öfver hafsytan.
Ehuru lian ofta förekommer i grunda sjöar
med lerig och gräsig bolten, trifves han bäst
uti djupt och klart vatten på stenig botten,
helst der strömdrag finnas. Då lian träffas i
Ö
liafvet, är det oftast uti den inre skärgården
och i synnerhet vid sådane stränder, der
strömmar eller åar infalla uti liafvet, hvilka nedsätta
liafsvatlnets sälta. Dock llnner man honom i
Östersjön äfven i den yltre skärgården, eller
hvad man kallar hafsbandet, ehuru
sparsammare. Man anser Abborren trifvas bäst i de
nordliga landskapen, efter han der är störst.
I medlersta Sverige förekomma de största i
sådane sjöar, som liafva bergiga, bråddjupa
stränder och djupa fjärdar. Dess vigt
öfver-sliger likväl sällan 5 U.
Fiskare skilja emellan Is-Abborre,
Löf-Abborre, Sten-Abborre, Dy-Abborre,
Utsjö-Abborre , och Starr-Abborre. Men de
skiljaktig-heler, som gifvit anledning till dessa olika
benämningar, härröra dels af fiskens olika
uppehållsort, dels af vissa lokala förhållande,
hvil-ka mer eller mindre inverka på leklidens li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
