Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bröstfenorna äro grågula med lina mörka
punkter, som bilda tvärband. De nästan hvita,
ofläckade bukfenorna halva hvanlera 6
strålar, den första stickande. Anal fe nan nästan
livit, med högst få mörka fläckar, har 7
strålar, af dem de :!:ne främre taggiga. Stjertfenan
grågul med mörka fläckar, som bilda tvärband,
är föga klufven.
De inre delarne hos denna fisk äro
mycket lika Abborrens, utom det, att honans
romsäck är dubbel, ehuru förenad i nedra ändan.
Ryggkotorna 37, och refbenen i5.
Gersen, som inom Skandinavien bär flera
olika namn, såsom Ilork, Knlbars in. fl. och i
Norrige Ilorr, förekommer mer och mindre
talrikt niistan på alla orter. lian synes dock
mera tillhöra de medlersta och nordliga
provinserna, än de sydliga. Han uppehåller sig så
väl i Östersjöns skärgårdar, der nemligen vatlnet
icke har en allt för stor sälta, som i de flesta
strömmar och insjöar. Mest älskar han att
vistas i sådana sjöar, som hafva ett klart vallen,
och fast han någon gång äfven träffas i sjöar
med dybotten, är del likväl icke der, som han
bäst trifves. l’å sand eller lerbotten synes
han helst uppehålla sig; men träffas äfven på
stenig grund och bland gräs. Om våren
uppstiger han i strömmar och åar, men stannar der
icke öfver vintren, utan begifver sig mot
hösten på djupet, der han tillbringar vintren.
Dess lynne synes vara mycket trögt. Ilan
håller sig ständigt vid botlnen; går aldrig mot
vallenytan, och sällan i halfva vatlnet.
Endast under lekliden lefver han tillsammans med
sina lik: ir; l iilbringar sin öfriga lid i
ensamhet. Lönge stående på samma slälle, synes
han snarare albida sill rof, än söka det, och
då han Hyllar sig, sker det ieke genom något
ulhållande framskridande, ulan genom elt ha-
stigt språng framåt. Det är likväl icke
oförmågan, som är orsaken ti 11 denna stillhet och
sorglöshet. Då han blir skrämd, äro dess
rörelser i valtnet så lilliga, alt de gifvit
anledning lill ordspråket: qvick som en Gers. I
högsta grad glupsk, lbrtärer han ulan
särdeles urval smärre fiskar, insekter, maskar och
skaldjur, som finnas lastade på gräs, stenar
eller andra i vatlnet liggande ämnen; sällan, om
icke aldrig, griper han något rof, som är fritt
och med hastighel rörer sig i vatlnet. Denna
omständighet gör, all då han nappar på mele,
sker det ulan omsvep, i synnerhet om agnet
lägges på bottnen. Ilan är mycket seglilvad.
Del berättas alt han, likasom lindan, kan
bibehållas länge vid lif, 0111 han kälar slraxt
sedan han är uppfiskad och upptinas i kallt
vallen. Ilan anses växa långsamt och uppnår icke
någon betydlig storlek, i en och annan sjö är
han uppgifven all blifva lika stor med lagliga
Abborrar. 1 östra skärgå rden öfverstiger han
icke 6 å 8 tum i längd.
Denna fisks lektid, som räcker länge,
inträffar ungefär vid samma tid, som Abborrens,
i Maj. Leken företages på måttligt djupl
vatten, der botlnen består af sand eller lera och
är beväxt med vass. Den fina gulakliga
rommen afsältes på rören eller på botlnens sand.
Han förökar sig starkt; man har uti en Gers,
som icke vägde fullt 1 lod, räknat 706,000
romkorn. Ansedd hos oss ibland de föraktade
fiskslagen, har man för Gersen nästan inlet
särskilt fiskesätt. 1 Blekinge och dess skärgård
skall han likväl fångas i mängd på fina, lill
detta ändamål inrättade nät. Fångsten
lärer ske 0111 höslen, då fisken drager sig från
åar och grundare ställen, der han tillbringat
sommaren, för all siika sig en uppehållsort för
vintren. Då han, som redan är nämdt, lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
