Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spridd, fångas lian nästan med all sort
fiskredskap, tillsammans med annan fisk.
Det är endast allmogen och sämre folk,
som värdera denna fisks kött, som är fast,
livitt, välsmakande och lättsmält, samt utan
finare hen. Bonden kallar Gersen Kungamat3
ehuru den aldrig kommer pä de förmögnares
hord. Till agn på krok for Gädda, Lake m.
(1. är han, ehuru seglifvad, i anseende till sin
orörlighet visserligen hland de minst Ijenlige.
Man har sökt göra denna föraklade fisk
förhatlig derigenom, att han tillskrifves det
okynne alt förtära andra fiskars rom och
äfven lisk-yngel. Dessa tillmälen äro
m&liän-da icke ogrundade; men likväl icke fullt bevi-
ste. Fiskare i allmänhet tro, att på de slällen
der Gersen går, skrämmer han hort all annan
fisk. Skälet till denna förmodan kan ock ligga
deruti, all då all annan fisk, för ett
inträffande oväder eller dylikt, drager sig från
stranden till djupet, står den sorglösa och alldeles
icke kinkiga Gersen ijvar och blir ensam
fiskarens vinst. I nät är han förlretlig, emedan
lian der intrasslar sig starkt och kan
svårligen utlagas, utan att fiskaren sönderslicker
sina fingrar på fenornas och gäl-lockens skarpa
taggar.
Fiender äger han i tillräckligt antal. Ulom
de förså t, som utställas af inenniskan, blir han,
ehuru sjclf en rof-fisk, oflast ett rof för större
fiskar och vattenfoglar.
Pl 2.
B e r g s n u 1 t r a , Lcibrus maculatus Bl.
Ibland Skandinaviens fisksorter äro inga,
som i färgprakt kunna jemföras med dem,
hvilka tillhöra Luppfiskarne, eller det så kallade
inu/Cre-slägtet (Labrus). I detta afseende
göra dessa fiskar ett påfallande undantag från
den allmänna regeln, alt ju högre mot norden,
ju enformigare och dunklare blifva färgerna.
Den som på vestra kusten ror ul på me le och
får för första gången se en nyss ur halVet
uppdragen Snullra > tror sig med etl trollslag
halva blifvit förflyttad till en tropisk kust och
väntar med spänd uppmärksamhet nästa gång
del nappar, få skåda en annan af dc paradoxa
varelser, som i dessa vallen öfvcrflöda; men
illusionen blifver kort, den är förstörd i sain-
ma stund, som refven är inhalad och med den
en vanlig Torsk eller Flundra följer.
Vid Skandinaviens vestra kust förekomma
flera arter af slägtet Labrus, den ena
vackra-ro och brokigare än den andra. Bérgsnultran
är den största bland dem, mycket brokig men
ingalunda den vackraste. Dess färgteckning är
i högsta grad föränderlig. Sällan finner man
a:ne fullkomligt lika, och det vore elt fåfängt
försök, all för dessa olikheter söka någon
allmän lag; då man på samma ställe, samma lid,
finner ulan afseende på ålder eller kön snart
sagdt alla mer eller mindre olika till färgen.
Den färgförändring, som vi framställt på pl.
2, är en af de mörkaste, som förekomma, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
