- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
26

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hafvet, sotn hon bebor, fly Ilar frän ena Iraklen
lill ilen andra, sä alt bon pä ett sliille kan
finnas i betydlig mängd några är, derefter hastigt
aflaga och icke der synas lill nägot större antal,
förr än äter ett eller annat decennium förflutit.
Ilon träffas på mindre djupt vatten, der ler- och
stenbollen, beväxt med Täng, finnas. Utom
under lcktiden, lefver hon spridd och håller sig
sliindigt vid botten; hon tillbringar den
ljusare delen af dagen i mörka hålor, från livilka
hon a (bidar ankomsten af något rof. Dess Iröga
lynne gör, att lion tillbringar större delen af
sin tid i lättja och ensamhet. Dumdristighet och
glupskhet utgöra annars hufvudilragen i dess
karakter. Uti glupskhet öfver träffas hon af fä
eller ingen fiskart. I en Rölsimpa af g tums
längd hafva blifvit funne 3 mörtar (Cypr.
Rutilus) af nära 4 tums liingd hvardera. Hon är sä
litet skygg, att dä hon vidröres i vattnet, gör
hon endast en maklig rörelse för att komma
nndan del föremål, som oroat henne; men
stad-nar snart lika trygg, som om intet liändl. Om
hon, som ofta händer vid Forskning (mele
ef-ler Små-Torsk, Gad. Callarias), uppinelas,
derefter, som Skärkarlarna någon gång göra, märkes
på del sätt, att en del af cn fena
bortskä-res, och lioti åter släppes tillbaka i hafvet, är hon
efter få minuter färdig alt taga samma krok, och
underkasta sig samma operation. Ehuru således
icke ömtålig, är hon derföre icke särdeles
seg-lifvad. Dä hon är uppdragen ur vallnet, gör
hon några få slängar med kroppen, för att slita
sig lös; men du detta misslyckas, synes allt
livad som vidare händer, vara henne likgiltigt,
och, ehuru icke död, visar hon sällan vidare något
kraftigare tecken till lif. Hon synes växa fort,
emedan smärre individer äro sällsynla. lion
fortplantar sig icke förr, än hon uppnått 6 tum
i längd, älminstone finnas icke mindre på lek-

stället. Dess rörelser i vallnet äro hastiga; men
icke uthållande, och de ålformiga, slingrande
svängningar, hvaruti kroppen rörer sig, synas
utvisa en större ansträngning. Dess slora fenor
bidraga föga till hastigheten i kroppens rörelser,
snarare synes denna slorlek beräknad dcrpå, att
hålla den oviga och klumpiga kroppen i
jem-vigt. De födoämnen, hvilka Simpan förtärer,
bestå huvudsakligen af annan fisk, likväl
försmår hon icke, särdeles under vintren, dä
fisk-tillgången är knapp, Cmslaceer, maskar ocli
Blötdjur. Fortplantningen inträffar i December
och redan i slutet af October börja dessa fiskar
all till större mängd närma sig till sådana
strän-der, hvars bollen beslår af sand och är
fläck-lals beväxt med gräs. Hannar och honor äro
väl då blandade, men antalet af de förra är så
betydligt mindre, alt man knappt träffar en
hanne mot 10 honor. Dessa sistnämda tränga
stranden närmare än hannarne, som högst
sällan ses på romsättningsstället. Häraf ville synas,
som rommen vore befröad innan den afsätles,
och att cn närmare förening mellan könen
föregår på djupet. De såglandlika taggarna på inre
sidan af bröst- och bukfenorna hos hannen
tyckas vara ämnade, alt dermeil fastbålla honan
under parningen. Denna förmodan få framtida
observationer berikliga. Huru hastigt den afsatta
rommen utvecklas är svårt, om icke omöjligt,
all observera, emedan romsältningen sker kort
förut innan stränderna tillfrysa. Endast honan
aT Rölsimpan användes lill mat af fatligt folk,
som finna sanningen af ordspråket; när icke
annan fisk finnes, är Simpan den bästa. Med
en konstigare tillredning kan köttet visserligen
förtäras; nicn det bibehåller alllid en för många
vidrig och elak smak. Lefvern räknas
tillskärgårdens läckerheter; men förläres den i någon
större mängd, blifver äfven den motbjudande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free