Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tånglaken Ur ensam uLi sliiglet inomileliaf,
som omgifva Europa.
Denna fiskens vanliga storlek är omkring
12 tum, (lock hafva vi erhållit exemplar frän
Stockholms skärgård, som liaft 16 tums längd.
Ilo-nan är alltid större. Sä olik vid forsla påseende
Tånglaken är med det näst fornt beskrifna
Sim/j-slä<»let, så nära öfverensstämmer den i flera
vigtiga bildningar. Del är också enligt vår tanka
omöjligt, alt med CuviEn skilja dessa slägten uli
skilda familjer, ulan alt med detsamma
misskänna deras naturliga forvandlskap. Till
kroppsformen liknar Tånglaken mest den vanliga
Laken. Hufvudet är litet, undertillplatt, ofvan
af-kullradt, med svällda kinder och en på sidorna
något hoptryckt panna, som slupar framåt
nösen. Munnen medelmåttigt stor, med
rundade käkar och mycket svällda läppar, som rulla
sig omkring kiikbenen och alldeles betäcka dem.
Öfverkäken ar, som på Simporna, ulslräckhar,
dock i ringare grad. Båda käkarne af samma
längd, försedda med små koniska tänder med
något trubbig spets; uti den öfre silla dessa
länder uti a:ne rader, af hvilka den främre är
regidier, har omkring 12 st. länder å hvardera
af inellankäkshenen; den bakre raden är
mindre regelbunden, bar lägre Länder och
upphör vanligen vid S:de tandens fäste uti främre
raden. Underkäken har samma landbildning och
tänderna på samma sält sittande; deu bakre
landraden är likväl något längre, så all den upphör
kort före slutet af den främre. Inga länder uti
gommen, eller pä tungan; endasl i svalgel finner
man oj van å ömse sidor 3:ne små närsittande
svalgben, som hafva korta koniska länder,
fä-stade uli det bakre bsnet i en rad och i de
båda främre i 2:ne; riedantill 2:ne längre, i
båda ändar tillspetsade svalgben med i rader
ställda korta och trubbiga länder. Gälbågarne,
som vanligt, fyra, hafva på inre sidan spetsiga
papiller, hvilka inneslula hvardera en lilen hvass
benlagg. Gälhinnan har G slrålben, förenar sig
underlill med den motsvarande på andra sidan,
Skandinaviens Fiskar, 2 Haft.
men är fullkomligt sammanväxt med bröstet,
utan fri rand baklill, ehuru den kan skönjas.
Ögonen äro små, något utstående, sitta högt upp,
så all afslåndel mellan båda blifver ungefär lika
med ögats bredd; de sitta i planer, som luta
något framåt och uppåt mot hvarandra.
Näsbor-rarne hafva å ömse sidor 2:ne öppningar, något
åtskilda; den främre, som siller midt emellan
ögat och nosen, förlänges uti elt fint, böjligt
hudrör med jemn kant, (denna bildning ar
anledningen till v. Linnés förvillande artkarakter
uti Fauna Svecica: ”orc tentaculis duobus "
i sliillet för ”tentaculis duobus ad nares”, som
han uttryckt sig uti Mus. Ad. Frider.). På
hufvudets sidor finner man flera små runda
slem-porer, som omgifva ögonen, äfven en rail
längs-efler nedre käken. Kroppen är valsformig, med
hängande buk, i synnerhet på äldre
ungslin-na honor, och en utdragen, på sidorna starkt
hopplallad, ållik sljert, som utlöper uti en spels.
Kroppen är öfverdragen af ell Ijockl slem, som
till en del döljer de tunna, glesa fjäll, som,
ulan all beröra hvarandra, finnas intryckta uli
huden. Dessa fjäll äro cirkelrunda, fint räfilade,
med hel rand och en liten upphöjning i
medelpunkten; de likna små, så kallade paljetter.
Si-dolinien är föga märkbar.
Anal-öppningen sitter ett slyckc framom
kroppens halfva längd, bar baklill en lika
bildad jiapill, som pä Simporna. Ityggfenan är
låg, börjar straxt bakom nacken och sträcker
sig, omärkligt aflagande i höjd, ända lill
sljer-tens yttersta spels; dock äger den, ett stycke
framom denna spels, en mer eller mindre bred
nedsänkning eller inskärning, som tyckes angifva
gränsen emellan ryggfenan och den
egenlligasljerl-fenan. Uli ryggfenan, till nedsänkningen räknadt,
finnas omkring80 strålar,alla veka och ledade, samt
med undantag af de första, i spetsen delade,
sammanbundna al en lemmeligen tjock, sleinniig hud,
som vid roten är beströdd med samma slags fjäll,
som bekläda kroppen; dessa fjäll sliga högre upp
på fenan, ju längre man följer den bakål.
Anal-fenan har alldeles samma bildning, form och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
