Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döljer sig under stenar, tången och uli hälor
p.’, Jjotinen. Dess föda beslår förnämligast af
Mollusker, Cruslaceer och Maskar, men iifveu
äf smärre fiskar. Den liar ingen egentlig lektid;
man träffar nästan alla årstider drägliga honor,
färdiga alt föda, och på Samma gång sådane, som
endast liafva små rornkorn. Allmännast finner
man likväl de förra i December och Januari
månader. Dess egenskap att föda lcfvande ungar
förutsätter, all en ordentlig parning mellan
könen måste äga rum, och att äggen befrödas
inom moderns kropp. Att denna fisk är
mycket afvelsam , visa liera disseklioner af ungslinna
honor. Vi öppnade en hona af 13! tums längd
och funno tillsammans 196 st. ungar, hvardera
af 1! tums längd; af dessa lågo y5 uli
bukhålan ulkrupne, de öfrige inneslutna uti
romsäc-ken. Uli en annan hona af i3 tums längd
räknades 263. Den tyckes tidigt kunna
fort-planta silt slägle, då man hos individer af 6
tums längd redan träffar tydliga romkorn.
Ilan-narne till denna art äro mera sällsynta.
Tånglakens kött är fast, hvilt och till
smaken ej olikt Ålens; det ätes likväl icke på många
ställen, hvartill torde mycket bidraga, alt
benen blifva under kokningen gröna. Den fångas
också endast tillfälligtvis under dragning med
not efter andra fisksorter.
Pl. 8. Fig. 2.
H a f k a 11, Anarrhichas Lupus Linn.
Synonymi; Linn. Syst. Nal. I. sid. 4ä(). Stccnbidcr, Pontopp. Norg. Nat. II. 2. pag. 243. Ström Söndm.
sid. 3io. Ascan. Icon. Tab. 7.5. Retz. F11. Sv. sid. 3i5. JV:o 25. Jloliberg Wct. & Wiltcrh. Sällsk. p. Ilandl.
Del. 5 sid. 18. Nils. Synops. sid. 10S. B/och Naturg. Tab. 74* Tom. 3. sid. 19.
Rf. 70; Af. 48; Brf. 20; Stf. 12—13.
Ensam uli silt slägte står Ilafkatten ganska
nära den förut beskrifna Tånglaken, och föres
derföre af Clvifh med mycket skiil lill samma
familj (Gobioidei). Släglet Anarrhichas skiljer
sig från de öfriga inom familjen genom den
ka-rakteren, att ej äga bukfenor. För öfrigt
finner man hos della slägte eu mera utbildad
land-byggnad i förening med korta och starka käkar,
eu lyggfena, som löper längsefter hela ryggen
och har enklaj men ej stickande strålarj cn
lång analfeua och en tydligt af skild, ehuru
liten st jer t fena.
Ilafkatten hinner lill en betydlig storlek;
vanligen förekommer den emellan ’2 och 3 fot
lång, men individer träffas, som hålla 4 fot och
deröfver. Kroppen är långdragen, valsformig
med mycket hoptryckta sidor, i synnerhet på
sljer-ten, och med hängande buk. Hufvudet lilet i
förhållande lill fiskens längd (något mindre än ! af
hela kroppslängden), ofvan afkullradt, på sidorna
något hoptryckt, med svällda tinningar, som utvisa
cn kraflig käkmuskel-apparat, ineden kort
trubbig nos och ungefär lika långa käkar. Detta, i
förening med de långn koniska fram länderna, gifver
hufvudet en viss likhet med ett Katthufvud, och
dera härleder sig också namnet Ilafkatt. Ögo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
