Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock under slägtet Labrus. Uli Zoolog. Danica Tab. 107. Tom. 3 sid. 44 begick Abildgaard den felaktighet, alt
öfverflylla denna Snullre-art till slägtet Perca. Detta är anledningen hvarfore Rctzius uli Fn. Sv. upptagit en
Labrus suillus efter Linne’ och en Perca rupestris efter Ahildg. ehuru under tillkännagifvandc af deras förmodade
identitet.
Soc-Karudsc, Ström Söndm. sid. 291. Labr. rupestris, Nilss. Synops. sid. 76. Lutjanus rupestris, Dloch
jVaturg. Tab. a5o iig. 1.
Rf. 17+9 eller 18+8; Af. 3+7; Brf. i + i3; Bf. 1 + 5; Stf i3.
Till sia storlek är Stensnultran en af våra
minsta arler. De största exemplar vi träffat
hafva hållit 7 tum, annars är vanliga längden
omkring 5 tum. Denna art är i många
afseen-den en öfvergångs- eller föreningslänk emellan
de båda seetionerna, som Cuvier upptager
under namn af Labrus och Crenilabrus. Då den
i de llesla detaljer noga öfverensslämmer med
föregående art, ärna vi här icke upprepa hvad
båda hafva gemensamt, utan fästa oss endast vid
skiljaklighelerna dem emellan.
Ilufvudet tyckes i förhållande lill kroppen
vara något mera utdraget och ej så tvärt
lill-spetsadt åt nosen, som på Bergsnultran;
detta utseende härrör dels af kroppens mindre
höjd, dels deraf, att ryggkanlen ej stupar i rak
linia mot den något trubbiga nosen, utan gör
vid nacken en lilen nedsänkning. Hufvudels
längd utgör i af hela kroppslängden och är
ungefär lika med kroppens största höjd. Läpparne
äro kortare oeli ej så utplattade på bredden,
den öfre mera Ljock, liksom afstympad, i följe
hvaraf maxillarbenels nedre ända kommer i
dagen och mungiporna blifva mindre fullständiga.
Tänderna uli båda käkarne sitta uti en yttre
gles rad och en inre mera oregelbunden; de
som finnas i den yttre äro större, syl-lika, med
inåt riktade spetsar, af dem de främsta störst;
dc uli den inre raden äro smärre, men tydligt
framskjutande utom tandköttet. Ögonen stora,
utgöra inemot i af hufvudels längd, de äro
ställda så, all den linia som drages från nosen lill
midlen af sljerlfenan langerar nedre randen af
pupillen. Mellanlocket är efler hela sin längd
olvantill fjällbeklädt. Förlockels bakre kant har
lina insågningar, som likväl på den friska fisken
äro mindre märkbara, så länge della ben har
hudbeLäckningen qvar, men aflages denna, eller
får fisken någon tid ligga i sprit eller Lorka,
blifva dessa fina tänder ganska tydliga.
Sidolinien ligger ryggen mycket närmare än buken,
beslår af 36—38 fjäll, som äro smärre än de
när-mastliggande fjällraderna ochispelsen klufna snedt
uppåt, så att nedre hörnet är längre än det öfre.
Ofvan om denna sidolinia finnas 3:ne större
fjällrader, och om man äfven räknar den mindre
raden vid fenans rot, blifva de 4; nedanom
ligga 10—ii rader. Uli ryggfenan, som är på
samma sätt construerad som hos Bergsnultran
och har det bakre hörnet rundadi, finnas 17
hårda och slickande strålar, samt C) mjuka och
ledade, eller också 18 hårda och 8 mjuka
strålar, den sista af dessa till roten klufven.
Analfenan, som har bakre liörnet tillspetsadt, äger
3:ne hårda strålar med den vanliga
nedskärningen uli hinnan och lliken, samt 7 mjuka,
ledade, alla i spetsen greniga utom den första.
Bröst-fenorna äro mycket tunna och genomskinliga,
hafva 14 strålar: den främsta ganska kort och
hård, den 3:dra enkel, de följande i spetsen
greniga. Bukfenorna hafva en hård slickande
tagg-stråle och 5 mjuka och greniga. Sljerlfenan
med rundade hörn och svagt rundad spets har
i3 strålar, af hvilka den öfveisla och nedersta
äro i spetsen enkla, de andra delade; vid
fenans rot ligga de vanliga fjällraderna emellan
strålarne.
livad färgen angår, slår Stensnultran i glans
vida bakom sina samsläglingar, ehuru äfven hon
ej saknar sina behag. Kroppen är ofvan mera
enformigt brun, på sidorna grönaktig med
märken eller fläckar vid hvarje fjällrot, hvilka
tillsammans bilda längslöpande afbrulna band; dessa
fläckar anlaga på 3:dje eller 4;dje fjällraden ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
