Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pl. 27.
Ler- Fl undra, Pleuronecles Limandoides Bloch.
Art m.
Munnen stor: öfverkäksbenet så långt som till ögats bakre kant.
Tänderne
spetsade, sitta i enkel rail med mellanrum. Sidolinien framtill föga böjd.
Synonymi. Pl. TJmandoides Bi.ocii jVaturg. Aust. Fisclic 3 p. 24, tub. 185. — Qvehsei.
Vctenskaps-Acade-micns Ilandl. 1806 pag. 54 och 222. — Fabkr Isis 1828 p. 878. — Nilssox Synopsis p. 57. — Yarreu. Brit.
Fishes 2 p. 224. — Pleuronecles Linguatula Muli.er Prodr. N:o 37G, ocli Retzius Fauna Sv. p. 332 (men ej Pl.
Liugu. Liitnxi, som är från Medelliafvet, bcskrifven efter Artedi och Wiu-OUghijv; jfr. Fries Vet.-Ac. Iland). 1838).
— Hijipoglossoides Limanda Gottsche Wiegm. Archiv 1835, 2. p. 108.
Jifn. 78 å 85. — Anf. 64 a 6G. — Stjf. 18. — Drf. 10 a 11. — Bf. G.
Lerflundran hänfördes af Cuvier ocli flera
nyare författare lill samma hulVudafdohiing af
slägtet som Hälleflundi’an; men ehuru den kall
anses utgöra en öfvergångsform mellan denna
oeh Skäddorna sä anse vi henne dock vara
uti Nilssons Synopsis vida naturenligarc lord till
dessa sednare, bredvid Sandllundran, med
hvil-ken hon till bildning oeh utseende nära
öfver-ensstämmer. Me<l afseende på de karakterer som
böra bestämma den systematiska anordningen fä
vi hänvisa till den nyss förut lemnade
öfversig-ten af slägtet, samt till följande besklilhifng, och
anmärka 1111 bloll, alt bland denna underligt
bildade djurgrupp är det Hälleflundran som minst
afviker frän den vanliga fiskformen. Den synes
oss tydligt närma sig till Torskslägtet (t. ex. till
Sejen oeh Kummeln), och har stjerten bildad
nästan som-Laxarnes; men hos Lerflundran äro
bäde yttre utseendet och enskilla delar sådana
som hos Flundrorne i allmänhet.
Beskrifning. Lerflundrans vanliga längd ut-
gör 9—10, någongång 12 tum.
utom fenorna är omkring ! af hela längden, med
inberäkuad stjertfena. Hufvudet, till gällockets
spels, utgör 4 af kroppslängden utoin stjertfenan.
■— Den jemt allånga kroppen är ganska starkt
plattad, sä alt största tjockleken ej utgör
öl-ver -j’ö af bredden. — Fjällen äro mera
jem-stora, och således mera ordentligt liggande, samt
större äu vanligt hos Flundrorne: från sidolinien
vid midten af kroppen räknas ungefär 30 i en
sned rad till ryggfenan, och 32 lill analfenan.
De äro nära cirkelrunda; den fria kanten bar 2:ne
svaga inböjningar, som mellan sig lemna en
rundad, trubbig vinkel, och är på hela fjällets
bredd besalt med 12—20 fina, syllika, något
divergerande taggar, som göra att Ijällen kännas
ganska sträfva då man stryker emot dem.
Blindsidan är dock till större delen glalt, så att blott
kroppens bakre del och trakten kring fenornas
rötter hafva taggkanlade fjäll. — Hufvudet bildar
med sin ryggkant en jemn fortsättning Irån
ryggens böjning. Ögonen äro lill liige och bildning
Slörsta bredden aldeles sådane, som hos de flesta andra skäddor-
*) För att fu elt enkelt substantivt namn på vårt språk för Cuviers Platessa;, hafva vi valt det på flera
kusttrakter för dem brukliga ordet Skiidda. Namnet Flumlra bör, liksom Pleuronecles, gälla för hela slägtet
(eller familjen, ifall nian vill anse afdclningarne för slägtcn).
Skandinaviens Fiskar, lliift. 5. ^’1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
