Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusnar något utåt sidorna, så aLt den
underliggande messinggula färgen hör är tydligare än på
ryggen, der han ofta icke märkes; buken mörkt
gul. Ryggfenan har ryggens färg, de öfriga
fenorna äro gråa med mer och mindre blandning
af rödt. Iris messinggul men oftast brun af de
täLa punkter, hvarmed den är beströdd; vid
pupillen finnes likväl alltid en fin messinggul kant.
Uti de inre delarnas byggnad och läge
visar sig endast den skillnad, alt simmblåsan hos
denna, har den främre, runda delen större och
den bakre ej så mycket krökt, kortare och
smalare, livilket synes härleda sig af den baklill
mer hopträngda bukcaviteten.
Rudan, som i Skåne och Bohuslän kallas
Karussa; (troligen af Danskarnes Karudse)
förekommer nästan öfver hela Sverige, utom i den
högre norden. Eller uppgift skall den äfven
finnas ända upp till Valders i Norrige; men att
hon der har sin yttersta gräns mot norden, är
troligt deraf, att de individer, som der sparsamt
förekomma, icke uppnå någon betydlig slorlek.
I medlersta och södra provinserna af
Skandinavien, förekommer hon högst allmän och uppnår
en betydlig storlek. I Wermland börjar hon
blifva sällsynt och småväxt. Dess förnämsta
uppehållsställen äro smärre sjöar med grundt
vatten , samt gräsig och dyig botten. Då hon
träffas i större vatten, såsom Östersjöns vestra
skärgärd, Venern, Wettern och Iljelinaren, är det
endast i grunda, gräsiga och gyttjefulla vikar.
Hon trifves äfven väl uti små dammar,
torf-grafvar m. m. med stillastående vatten, och är,
jemte småspiggen (Gasterosteus aculeatus) den enda
af våra inhemska fiskar, som allmänt
förekommer, och till ymnighet förökar sig på sådana
ställen, ty Karpen kan icke anses såsom
ursprungligen inhemsk lios oss. Detta har gjort att Ru-
dan liksom Karpen, hålles, nästan som ett
husdjur, i dammar, för att vid behof kunna
påräknas. Men uti sådana små dammar, hvarest
alltid uppstår brist på föda for den mängd af
fiskar, som tillväxa, urartar Rudan småningom
och antager eller llere generationer den form,
som här ofvan blifvit beskrifven under namn af
Dam-Ruda, hvilken form aldrig förekommer uti
sjöar och på sådana ställen, som först nämndes
såsom Rudans egentliga hemvist. Der finnas en-
ö O
dast Sjö-Rudor; men om de insläppas i en liten
fiskdam, skall man, efter några få års förlopp
på samma ställe finna Rudor, som hafva en
mellanform mellan Dam- och Sjö-Rudan, så alt det
blir svårt alt hänföra dem till någondera, och
efler ännu längre tid finnas der endast
Dannn-Rudor. Dessa båda former, äro således ej skilda
arter. Troligen urartar ej Rudan lika på alla
ställen, ulan stadnar, efter vattnets olika
beskaffenhet och olika tillgång på föda, vid en större
eller mindre grad af degeneralion; åtminstone
träffas ofta, uti små vattenpölar, desse nämde
mellanformer, hvilka tyckas hafva der lefvat och
fortplantat sig en längre tid, utan vidare
förändring. Att Damm-Rudan återgår till den
ursprungliga formen bevises deraf, allom små
Damm-rudor, få till antalet, släppas i en större damm
der tillgången på födoämnen är ymnig, öfvergå
de snart till mellanformen; men då de hunnit
föröka sig betydligt, så alt födoämnet tryler och
trängsel uppkommer i Dammen, återgå de till
Dammrudans vanliga form. Faktiska bevis saknas
dessutom icke, att Damm-Rudor, som blifvit
planterade i sjöar, efter en längre tid, återtagit
Sjö-Rudans ursprungliga form. Uti
Velenskaps-Acadeiniens Handlingar för året 1838 har jag
ulförlisare afhandlat delta ämne och får derfbre
hänvisa dit. Rudan har ett mycket trögt lynne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
