Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag liar till hands äro mjölke-säckarne bortlagne).
Bukhinnan är tunn och hick.
Färgen är högst olika hos båda könen,
hvilket är ovanligt inom fiskclassen; men båda hora
till de praktfullaste bland de europeiske fiskarne,
och utmärka sig äl ven bland du i allmänhet vackra
och lysande arterna af slägtet Labrus.
Harmen är mörkgrön, nästan svartaktig, med
breda, krökta, blå teckningar på hul vudet och 5
blå, föga reguliera långstreck på kroppen. Buken
är brandgul med blå, sammanlöpande Häckar
framtill under hulvudet. Fenorna äro brandgula
med smal blå kant. l’å ryggfenan finnes
dessutom ett stort blått fält som upptager större
delen af dess främre hälft och bakåt fortsättes i en
rad af blå fläckar. Stjert- och anallenan bafva
radvis ställda blå fläckar och på bukfenau är hela
spetsen blå. Denna teckning varierar något,
emedan de mörka och gula färgerna, i synnerhet
bakåt hafva olika utsträckning. Ilos somliga
in-dividuer är stjertfenan nästan alldeles blå med gula
fläckar; hos andra Sr (enligt Vai.f.nciennes) den
gula färgen baktill utbredd långsål ryggsidan.
(Bröstfenorna, som vanligen äro mörkgröna,
af-bildas röda af Ascan). De blå teckningarne äro
eonstanta till läget, men träffas mer eller
mindre sammanhängande.
[Ionan är alldeles mönjeröd, med samma
blå teckningar på hufvudet som hos hannen,
men mindre sammanhängande. På ryggens bakre
del finnas 3 stora svarta fläckar, hvaraf de två
främre äro belägne vid roten af de greniga
rygg-strålarne; mellan dem är färgen hvitaklig. Dessa
tre fläckar syuas älven på exemplar som legat
länge i sprit. De 3 verticala fenorna hafva smal
blå kant, och ryggfenans framända är alltid mer
eller mindre svart, såsom en antydning af det
blå hos hannen.
Uloin den anförda olikheten i färg hos
han-narne, tyckes det att en ännu betydligare skulle
bero på åldern, så alt de yngre hannarne mer
eller mindre liknade honorna genom en mindre
utbildad mörk färg. Jag känner ej att man sett
mörka exemplar under 6 å 7 tums längd. En
i sprit förvarad hanne af 8 tum synes hafva
varit föga mörk, med ganska litet blått fält på
ryggfenan Kroppens blå linier synas endast
framtill, ölver bröstfenan, och bakpå ryggen
synes ett oLydligt, men ganska märkbart spår af
honans tre svarta fläckar; men stjert- och
bukfenorna äro tecknade som hos äldre hannar.
Vidare sägas Snultre-mterua antaga olika
drägt efter årstiderna, och om vintern erhålla
dunklare färger. Då jag endast sett Snultror som
varit fångade om sommaren och ej känner några
närmare upplysningar ölver detta ämne, kan jag
endast derpå fästa deras uppmärksamhet, som
hafva lilllälle att undersöka denna färgvexling.
Till följe af den märkvärdiga olikheten i färg
hafva båda könen hittills alltid varit beskrifne
såsom skilda arter, men att de höra tillsamman
kan med full visshet uppgifvas. Då Fhies under
sitt vistande i Bohuslän hade tillfälle att se flera
exemplar af båda färg-olikheterna, blef han först
år 1835 uppmärksam derpå, att inga honor
träffades af den blå och inga hannar af den röda,
och då han ej kunde upptäcka någon
formskillnad mellan dem, förmodade lian att de hörde
tillsamman. Denna förmodan blef fullkomligen
bekräftad då han och Wiught, under deras
ettåriga vistande på samma ställe, fingo tillfälle att
undersöka ett stort antal individuer af båda
lar-gerna. Jag känner detta genom muntligt
meddelande af de båda nämnde vännerna, men måste
med saknad tillägga, att Fries ej antecknat de
öfriga Uilrika iakttagelser han gjort öfver blå—
snultran, hvilka således med denna grundliga
forskare gått förlorade för vetenskapen. Den
förut gifna beskrifningen af formen, med alla
derunder anförda små variationer inlrailar lika
väl på exemplar af båda könen. Då man i flera
författares arbeten finner hannar beskrifne af
L. carneus eller 3-maculatus, som äro de
vanliga namnen för honan, torde detta bero dels på
beskrifning af exemplar som i sprit eller genom
torkning förlorat färgen, dels på den lörutnämda
likheten mellan honor och yngre hannar. Det
är till och med ej otroligt, att hannar kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
