Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gallblåsan. Bukhintlén är hvit. Första magen
som är en omedelbar fortsättning af svalget,
räcker, då den är tom, föga öfver 3 af
bukca-viteten, ocli liar inuti omkring 7 stora
långsveck, hvilka dock utplånas dä denna del
utvidgas. Blott ena sidan, hvarifråii 2:dra magen
utgår, är slät och innehåller små, tätt liggande,
fingerlikt delade gla-uller (af knappt 1
millimeters bredd). Andra magen utgår från sidan af
den första, nära dess nedre ända. Den är hek
liten och smal, men tjockväggad och fast. Den
fortsattes i en vidare tarm, som genast i
början har, på hvardera sidan 20—24 stora
(tumslånga) tarm-biliaug’, som på ganska olika sätt
vid roten förenas till ett mindre antal stammar.
Tarmen bildar blott en stor slinga, och är, då
den utsträckes, ej fullt af kroppens längd. Den
är jemntjock, med sista delen, vid anus,
ungefär 1 tum lång, något vidare, afskild genom en
valvel (lik en valvula coli), och inuti försedd
;ned 5 a G, mindre tydliga långsveck.
Aggsäckarne-äro i bakre ändan hopväxte,
med gemensam uIgång i mellersta
analöppningen. De hänga i ett tydligt mesenteriuin, eller
veck af bukhinnan. De fullvuxna äggen äro
brandgula, och ganska små, men utmärkt
talrika, så att de bilda en betydlig massa. —
Siin-blåsan är ganska stor och fast, liggande tätt
inpå ryggraden Den är midtpå något hopdragen;
blir framåt vidare, och slutar framtill något
två-delt, eller med 2:ne trubbiga horn eller korta
grenar, som uppfylla bukhålans främsta
förlängningar vid ryggradens sidor och nacken. —
Nju-rarne utgöra en ganska stor, rundad, gråbrunt
rödaktig massa bakom simblåsan och anus, och
bilda blott obetydliga, föga märkbara
förlängningar IVamål under ryggraden. Vid denna
massas venslra sida fanns en stor, säckl ik urinblåsa,
med utgång genom bakre analöppningen.
Laken är den enda fisk af Torskfamiljen,
som lefver i sött vatten; men den är dock till
hela siu bildning ytterst nära lik Långan 111. (1.
verkliga hafsfiskar, och bör i alla hänseenden
lör-enas med dessa till ett eget genus, skildt från
det egentliga Torskslägtet (Gadus). Den bebor en
ganska vidsträckt del afjorden, nemligen nästan
hela Europa och norra Asien ӊnda till Lena och
Cliinesiska hafvet” (Pallas ZöOgr.), knappt med
undantag af mera än den aldra nordligaste
kusten. Dess gräns åt söder tyckes ej vara bekant,
och jag känner intet säkert intyg på dess
förekommande söder om Pyreneerne, Alperne och
Balkan0). Den finnes ej heller uppräknad bland
Indiens, Nilens, Maderas, Islands och Grönlands
fiskar. 1 Britannien skall den ej vara allmänt
utbredd. Uti Skandinavien tinnes Laken långt
inom polcirkehl och lappmarksgränsen, t. ex. vid
Juckasjärvi, Karesuando och Qvickjock. Enligt
Kröyer skall den t. o. m. finnas i Ijellsjöar nära
Alten. I mellersta Sverige synes den vara
ymnigast, och den utgör en af de fiskarter, som
till största mängd införas i Stockholm under
större delen af året. Uti vattnen på Skånska
slättbygden och (enl. Kröyer) på Danska öarna
är den sällsynt. Uti Norrige skall den (enl.
Ascanius) finnas i Mjösen (men den omtalas ej
i Ströms Söndmörs beskrifvelse). Den tyckes bli
störst i de trakter der den är allmännast; vid
*} Man liar sagt att den skulle förekomma i Indien, men delta beror allenast på ett intyg af Bo.vtius, som
(pag. 81, Cap. 28) omtalar och afbildar en söttvaltensfisk som han kaltar Mustela och säger ymnigt
förekomma på Java samt der benämnas Senibilangj och som han anser vara den europeiska Laken. Figuren
visar i sanning äfven mycken likhet denued, både till form och färgteckning. Det bör emellertid anmärkas,
alt främre ryggfenan ej synes på figuren, livilket hos denna författare kunde vara mindre bevisande, och
att hvarken Laken eller någon lakeartad fisk tyckes vara omlatad derifrån af sednare lorfattare, samt att
det uppgifna namnet, Sembilang, ej återfinnes i de Malayiska ordlistor jag har alt lillgå (t. ex. hos
Thun-berg och Labillardiere). Oakladl allt detta kunde visserligen Bontii uppgift vara sann, men hvad som
slutligen gör den mindre sannolik är, att Laken ej finnes anförd uti de nyare forteckningarne på Indiens, Nepals
och Cashmirs söttvattensfiskar. Uppgiften tarfvar alltså ny bekräftelse. Man kunde till och med tänka sig
att Bontius ansett någon Silnrus-art for en Lake, och att figuren är en bland dessa tillägg, som utgifvaren,
Piso, i slutet af titelbladet säger sig hafva gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
