Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Könskilluaden iir, såsom i hela slägtet,
tydlig hos äldie individer, genom hanarnes
hjelp-genitalier, som utvecklas vid bakre ändan af
bukfenorne, samt deras kardor (eller kardtaggiga
fläckar), hvilka framkomma dä de äro
afliugs-skicklige. llos denua art äro egentligen blolt de
bakre tydliga, som finnas vid brösllenornas
yttre vinkel, ty vid liufvudets sidor, der de främre
återfinnas, äro denua artens honor nästan ännu
taggigare än hannarne. — Ilos ganska unga
individer synes ej teeken till könskillnad. Fkies
omtalar (|)å ofvan anförda ställe) helt unga,
troligen endast få dagar eller veckor gamla
exemplar, af blolt 3 a 4 tums (75 å 100
millimeters) längd, af hvilka han deponerat 2:ne på
Riksmuseum i Stockholm. Dessa äro alldeles
lika de fullvuxne och hafva samma antal
knag-gar som dessa; men de ölrige laggarne äro
ytterst små, föga märkbara, ocli knaggarne äro
trinda, utan tecken lill stjernform; smala, föga
böjda, och i proportion vida högre än på de
fullvuxne. Den knagg uti mellersta ryggliuien
som siller hlid t emellan bäd a skullerbrosken, är
störst af alla, nära 2 linier (5 millimeter) hög;
de ölrige aftaga mot seriens ändar. Ilos
fullvuxna exemplar hafva de slörsta knaggarna
vanligen blolt (i å 7 millimeters längd.
Jag kan pä detta ställe ej underlåta alt
omnämna den märkvärdiga yltre likhel som främre
loben af bukfenan, hos denna och de flesta
roc-kor, har med baklbtlerna hos de 3 högre
djurklasserna. Denna lobs forsla stråle är ganska
tjock och utgöres af 2:ne stora hufvudsakliga
leder som kunna knäformigt böjas mot hvarandra,
och som lyckas motsvara femur och tibia af
en bakfot. Den har dessutom ett par finare derpå
följande slrålar, af hvilka, hos de högre djuren,
blolt slutlederna lyckas q vars tå i form af fibula
och de bakre fingrarna. Nägot tecken lill skilda
fingrar synes naturligtvis ej på Rockorna. En
längre i detalj gående jämförelse kan ganska väl
göras; den skulle vara svår att falla utan
sär-skilte figurer, men inses genast af livar och en
som har tillfälle alt närmare betrakta dessa
delar på en färsk rocka. Bröstfenorna hos några
få andra fiskar, t. ex. Lofjhius, visa en
utveckling som lika tydligt framställer deras likhet, i
formen, med framfötter, hvaraf de äro verkliga
motsvarigheter.
Klorockan synes uteslutande vara en
nordlig art. Den finnes i Kaltegal, ända ned emot
Kullen, men ej i Östersjön; i Nordsjön, långtopp
vid Norrska kusten (åtminstone lill (il" enligt
exemplar derifrån) och vid BriLannien, saint
vid Island. Fries anmärker att den synes
älven förekomma \id Grönland, der O. Fabricius
beskrifvit den under namn afR. Fullonica; men
de Grönländska exemplaren torde dock visa
någon olikhet emedan Bkinhardt, i sin uppräkning
af Grönlands Fiskar (Danske Vid. Selsk. Afh. vol.
7), utmärker namnet med elt frågetecken. Den
går upp på mindre djup, så alt den ofta fås på
kol-jebackor, vid ungefär 30 famnars eller mindre
djup, eller lill ocli med uli sillvadar invid
kusten. Den går såsom alla sanisläglingarne utmed
bottnen, och tillhörer ej egentligen kusterne
eller skärgårdarne. Fries säger sig vanligen hafva
sett den fångad på senhösten. Om dess
fortplantning har jag mig inlet bekant. De ofvan
omtalade små ungarne lära dock vara tagne om
vintern i vad, på ringa djup. Aggen torde alltså
läggas der. Då denna art ej är ymnig vid våra
kuster och dessutom blolt uppnår ringa storlek,
är den af obetydligt värde för fisket.
Af den talrika Rockfamiljen finnas i Norden
blolt arter af det cgeiilliga slägtet Ra ja, som
tyckes vara utbredi öfver alla haf, men som
innefattar åtminstone 2 väl skiljbara former. De
flesta utländska bekanta arterna af detta slägle
likna nära våra R. radiata och clavata, eller
den form, soin lyckes tillhöra bankar och
kuster saml de mindre djupen i hafvet, hvaremot
högsl få utländske äro kände af dem, som likna
våra öfriga, större arter, hvilka Lillhöra det
stora djupet. Dessa 2:ne former af slägtet äro
väl åtskilde af Fries i den ofvan citerade
ypperliga afhandlingen, hvilken utan tvifvel är
det bästa, som någonsin blifvit skrifvet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
