- Project Runeberg -  Skandinaviens fiskar /
193

(1857) Author: Bengt Fries, Carl Ulric Ekström, Carl Jakob Sundevall With: Wilhelm von Wright
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Färgen hos denna fiskalt år så föränderlig
att den gifvit åtskilliga Ichthyologer anledning
att derefter bilda flera arter. — Den allmänna
teckningen, som kan lämpas nästan på alla, är
följande: De öfre kroppsdelarne mörkt aske-
eller olivegrå, med tättsittande gula eller
brun-akliga, runda fläckar, som saknas på liufvudets
främre del och äro glesare nedåt sidorne; de
undre kroppsdelarna hvilaktiga, utan fläckar. De
vertikala fenorna äro alla gråa, med mer eller
mindre tydliga mörka fliickar, som någon gång
bilda tvärband. Bröst- och bukfenorna iiro
ljusare och enfärgade; de sistnämnde hafva ofta
bukens färg. — Iris är hos de äldre och större
silfverlarigad, hos de yngre gulaklig och hos den
mörkt olivegröna eller röda varietelen mer och
mindre röd.

De varieteter som kallas: Stor-Torsk eller
Valgild Torsk, Slo-Torsk, Små-Torsk,
Gräs-Torsk, Berg-Torsk, Höd-Tursk, kunna hänföras
lill 3:ne C.lasser nemligen:

1 Stor-Torsk (de yngre Smä-Torsk), grå eller
svartaklig med mörkt gråbruna eller
svartak-tiga fläckar ofvan och ljusare, bruna eller gula
vid och nedom sidolinien.

2 Gräs-Torsk, oliv- eller grönakligt grå, tätt
beströdd med gråbruna eller brunaktiga fläckar.

3 Berg-Torsk, RöJ-Torsk, röd med täta lina
fläckar och röda fenor, eller gråbruna fenor
och rygg, samt röd i ris.

Torsken finnes nog allmän i Atlantiska
haf-vet-, Nordsjön och Ishafvet ända upp till
Grönland. ULined Skandinavien är deu allmän både
vid vestra kusten och i Östersjön, men
förekommer likväl störsl och talrikast på de s. k.
fiskar-bankarna i Nordsjön och vid Lofoddcn i
Norrige. — Han älskar elt djupt vatten och finnes
endast på grunden, kring 15—30 famnars djup,
under lekliden, och medan han är ung. De
största finnes alltid der vattnet är mycket djupt
ända lill omkring 100 famnar. Några al de
större besöka bergiga ocli biådjupa stränder, på
senhösten i November, som det synes för all
mälla sig af krabbor och smärre iiskar, innan
de begifva sig till vinterstatiouen. Från djupet,

der han tillbringar vintren, uppstiger han
tidigt, redan i Februari i de nordligare trakterna
och senare i de sydligare, hvarefter leken
börjar. Lekliden inträffar likväl icke i
Bohuslänska skärgården förr än i Maj, förr eller senare,
eller vårens tidigare eller senare ankomst.
Leken anställes på måttligt djupt vatten, der
bottnen är beväxl med tång, på hvilken rommen
troligen afsiittes. När leken är slut sprida sig
iiskarne lill åtskilliga grundare ställen i hafvet,
der de tillbringa sommaren. Ynglet växer, som
vanligt i första utvecklingen, fort, och har, i
slulet af Mars uppnålt eu längd af omkring 4
tum. De af årels yngel, soin fiskas på
senhösten, äro vid denna tid 10 —15 tum långa. —
Den otroliga mängd i hvilken denna fiskart
förekommer, grundar sig på arlens afvelsamhel.
Man li;ir nemligen, uti en enda hona räknat 9
millioner romkorn. Torsken är eu bland de
glupskaste al’ våra inhemska fiskar. Dess föda
ulgöres väl egeuteligen af mindre fiskar,
kräft-arladc djur och maskar; men man finner,
nå-gon gång, t. o. m. stenar i dess mage. Till
lynnet synes han vara mycket trög ocli dess
rörelser i vattnet äro ingen ting mindre än lilliga.
De flesta sält på hvilka han långas äro ock
beräknade på dess begär efter rof. På djupet
fångas han med Handsnöre (38) och Lina eller så
kallade Buckor (40). Inoniskärs tages lian med
Sla-Dörj (42). Till agn nytljas antingen
musslor eller häldre bitar af fisk, särdeles färsk sill.
Någon gång, ehuru mindre allmänt, tages han
med Garn (51) så väl på lekstället, som inne
uti fjordarna. Köttet som är hvilt, fast och
välsmakande, (Örtäres lill minsta delen färskt.
Allmännast saltas det och förekommer i handeln
under namn af Cabiljo. Dess beredning är i
korthet följande: Så snart fisken är fångad,
slag-tas lian genom en djup inskärning öfver
strupen, så alt blodet alViuner; derefter fläckes han
utåt buken, hufvudet alhugges och ryggbenet
borttages vid 3:dje leden nedanför nafveln då
äfven den möika maghinnan bör noga
borlla-gas liksom inelfvorna; sist sköljes han och
lagges på ris eller i korgar alt vatlnel måtle af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skandfisk/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free