Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommil. Lika origligl är, att göra ingångarne
sä korta, alL de mindre öppningarne stå mitt
emot hvarandra. Aro de då äfven spända med
4 snören, så kan inan vara säker, att
hällten af den (i sk, som går in genom den ena
ingången, går ut genom den andra. Ett annat
sätt alt gillra inre öppningen, som måhända
af alla är del bästa, består deruti, att man
från den inre öppningen låter flera fina snören
gå lill elt gemensamt fäste uti mjärdens
botten, midt emot öppningen. Dessa snören,
som hållas lika spända, hindra ej fisken att
deremellan intränga, men göra del nästan
omöjligt för honom att finna väg ut. Denna
gill-ring finnes afleeknad under tig. 5.
Mjärdarne hafva någon gång den förändring
i formen, att den ena sidan är flat (plan) och
den andra rund (fig. 6.). Denna form gifves
derigenom, alt de tre nämde cirkelformiga
bågar på denna endast blifva lialfcirklar; för
öf-rigt äro de alldeles lika. Dessa, som till
formen mycket likna liummertinor, begagnas
endast för sådan fisk, som jemt håller sig vid
botlnen oeh har lättare att komma in, dåden
flata sidan på mjärden alltidlägges nedåt, t. ex.
Ål, Flundra, Ruda m. 11.
Sälikmjärdar (fig. 7.) kallas så, emedan de
med vidbundna stenar nedsänkas, ocli ulläggas
icke i någon instängning. Till formen äro de
olika med de beskrifne deruti, all de äro
ko-niska, nästan fullkomligt lika en bikupa, och
hafva endast en ingång i den tvära ändan;
men liksom de beskrifna öfverdragne med
nät. De äro äfven mindre, eller oflast blolt
i, sällan 1! aln långa. Alla de tre beskrifne
slagen af garnmjärdar hafva på den sidan, som
lägges uppåt, en 5 ii G tum lång öppning,
genom hvilken den fångade fisken uttages, oeh
som, då mjärden utlägges, hopsältes med ett
gröfre snöre, som på lika sätt som elt
snörband trädes i maskorna vid öppningens kant.
Baslmjärdar skilja sig icke från de nyss
beskrifne i annat afseende, än att del nät, med
hvilket de Öfverdragas, är bundet af bast,
spunnen lill grof tråd, i stället för hampgarn.
Af samma anledning kallas så väl garnmjärdar
som sälikmjärdar med ett gemensamt namn,
Garnmjärdar, till ålskillnad från Vide- och
Bast-mjärdar.
En mera sällsynt sort mjärde är, livad
man i skärgården, der den egentligen nyttjas,
kallar Alkupa (fig. 8.). Efter livad namnet
tillkännagifver, nylljas den endast för ÅL Den
göres allmännast af videlelningar och bindes
med bast eller lög. Sammansättningen är
alldeles lik videmjärdens, men hufvudsakliga
skillnaden ligger deruti, att ålkupan är trekantig, for att
ligga tätt intill sjöbottnen, och har i den
smalare ändan eller konens spets ett hål,
hvarigenom den fångade ålen uttages, hvilket hål
tillstänges med en Irädplugg (propp) då
mjärden utlägges. Den är äfven något längre, än
vanliga videmjärdar, oftast tvenne alnar oeh
derutöfver, samt i den större ändan så vid, att
hvarje sida i den trekantiga öppningen är | aln
lång. Den trattformiga ingången måste äfven
vara mycket längre. Denna mjärde eller kupa
bör vara mycket lät och bindas fasl, emedan
ålen vanligen tränger sig ut genom den
öppning, der han får in stjerten. Och som
vide-telningarne äro mjuka och gifva efter lor
påtryckning, nyttjar man i deras ställe fina
luru-spjälor, hvilka alltid äro mycket stelare.
Dessa hållas tillsamman genom lliilning med lög.
Ålkupan får derigenom ulseende af en
(lutad korg. På några orter är ålkupan
försedd med armar, hvilka bindas af hamptråd
hvardera lika hög med en sida uli den
liksi-diga triangel, som utgör öppningen af ålkupan.
Armarne fästas vid de två sidor, som konnna
att ligga uppåt, då ålkupan utlägges i sjön, och
spännas sedan längre eller kortare ifrån
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
