Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Tal vid arbetarkommunens demonstration för freden i Göteborg den 19 juni 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Tal vid arbetarkommunens demonstration för
freden i Göteborg den 19 juni 1905.
Med tacksamhet mottog jag Arbetarkommunens
inbjudning att tala vid detta möte. Ty så fick jag
ett osökt tillfälle att — så långt min svaga stämma
höres — låta ljuda de ord, som det nu är hvar
nordisk kvinnas plikt att uttala: hvarje tanke på krig mellan
Sverige och Norge är ett brott. Framför allt ha kvinnorna
denna plikt, emedan de under arbetet för sin
politiska rösträtt betona: att genom dem högre synpunkter
skola afgöra politiken, att genom dem fredens och
broderlighetens tankar där skola göra sig gällande.
Nordens kvinnor kunna nu bevisa sanningen i denna sin
tro på sig själfva genom att — å ömse sidor — föra
fridens och försonlighetens talan!
Detta betyder ej, att svenska kvinnor eller män
måste intala sig att Norge valt den ädlaste eller ens
rakaste vägen för unionens upplösning. Äfven de
svenskar, som länge häfdat Norges rätt till denna
upplösning, nödgas nu se bort från formen för att endast
se till andan i det skedda. Och då blir detta en stark
folksjäls myndighetsförklaring, en förklaring uteslutande
riktad mot unionen, ej mot det svenska folket själft.
Det är nödvändigt att hela vårt folk får denna syn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 24 18:51:40 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skandfram/0004.html
