Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o ELLEN KEY
däraf framkallad insikt om gemensamma intressen leda till ett enigt
och frivilligt uppträdande mot en gemensam fara?
Denna fråga står också i ett visst sammanhang med det viktiga
spörsmålet om de nya utsikter i vårt förhållande till utlandet, som
kunna skapas genom unionens upplösning.
Utvecklingen måste gå alltmer i den riktningen, att folken,
såvidt de vunnit full själfständighet, för egen fördel och i det stora
helas intresse frivilligt sammansluta sig för att arbeta på
gemensamma uppgifter. Närmast till hands ligger då, att ett sådant
samarbete begynner mellan närbesläktade folk, såsom svenskar, danskar
och norrmän. Skandinavismen är en gammal idé. Den kan liksom
alla framtidstankar misslyckas i sina första famlande sträfvanden.
Alla dessa människor, som misströsta om allting, skola naturligtvis
också göra hvad de kunna för att förkväfva den. Men den kan
icke dö, den står ständigt upp igen, ty den är en naturlig och
riktig sak.
Arbetet för ett enigt Norden har för öfrigt redan uträttat
åtskilligt. Men unionen mellan Sverige och Norge har i följd af
sin olyckliga byggnad städse utgjort ett hinder för detta arbete.
Norge, som alltid sträfvat att komma ut ur detta unionsförhållande,
uppställde vanligen svårigheter. Och om man ej kunde gilla de
framförda betänkligheterna, så kan man dock förstå, att de härledde
sig ur farhågan, att hvarje nytt föreningsband, om än i och för sig
aldrig så förnuftigt, dock skulle kunna i sin mån bidraga till att
sammanhålla äfven det andra föreningsbandet, som norrmännen ville
hafva upplöst. Detta hinder blir undanröjdt i och med den
svensknorska unionens upplösning. Ett nytt arbete för Nordens enhet
kommer därefter att själfmant npptagas och få lättare att lösa sina
uppgifter. Framtiden må själf finna formen för en möjlig
federation mellan tre lika fria, närbesläktade nordiska folk. Redan
nu kan mycket göras för att de i hvarje fall skola både inåt och
utåt alltmer framstå såsom en andlig enhet. Det är således denna
väg äfven svenska folket nu har att gå för att vinna ett rikare lif
och därmed äfven en större trygghet utåt, än unionen med Norge
kunnat bereda detsamma.
Vill man söka sig en symbol för den rätta innebörden af
dessa framtidssträfvanden, så ledes man till en början att förstå den
af oss förut icke alls uppskattade norska stämningen för en egen
flagga utan unionsmärke. Det börjar i dessa tider äfven för mången
svensk gå upp nästan en längtan efter att äfven den svenska flaggan
skall gifva ett rent uttryck för ett folk, som åter fullt är sig själft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
