Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
langt ifrån att verka upplosande, tvertoin kraftigt bidragit
till den framgang, var Kyrkas arbete haft ibiand våra lands
inån. For den ovisligliets och de niisstags skull, lill
iivilka en ocli annan kan gora sig skyldig, for den ored
lighets skull, hvarined en ocli annan undertiden kan blifva
beslagen, halva vi icke vågat forsaka den hjelp, vi fått af
lekmannen. Lekmåns egenmyndiga upptrådeude och upp
håfyande i forsainlingarne, såsom fodande af sig parti, halva
vi alltid stått emot. "Vi halva demte lårt, att den legd
år springer annorstådes in i fårahuset an genom dorren, då
den redlige olle måtte dragas och våuligt lockas. "Våra
Kbnferenser och nu vår Synod harva velat kanna de mån,
som skulle fora Herrans strid, och fiirst sedan de gjort sig
fbrVissade om deras duglighet, hafva de uppdragit dem de
ras andel i arbetet och otfentligen anbefalet dem åt vårt
folk. Det hånde vål i fbrstone, att Svenskarne hår och
der menade, att presterna ville upphåfva sig till herrar,
når de sålunda tilJkåuuagåfvo, hvilka lekmån hade kyrkans
bemyndigande, och de dertil1 maste upplråda alivarsamt
vaniaude for sådana lekmån, hvilka, fbraktande den våg
till ordentlig verksamhet, som stod dem bppen, vandrade
på egefi hand ut bland vårt folk, partigoraude och girige.
Men den ena sorgliga erlarenheten elter den andra olver
tygade snart våra landsmån om nbdvendigheten, att icke
lemna deres uron och Ibrlroende åt hvilken som helst, som
kom lill dem i fåraklåder, utan återgingo mer och mer
med deras fortroende till Konferenserne och de af dem
anbefalede lekmån, och nu åro de Svenske Lutherska fiir
samliugarne innerligt och fast sammenbundne i Augustana
Synoden, i den vexande mer och mer sammen, lill ett
vittnesbord, hurusom en orduad och i kyrkan iuorganise
rad lekmaiinaverksamhet visserligen icke har med sig Kyr
kans upplosning. Att våra fbrhallanden derule åro helt
egendomliga mot i hemlanden, och att, om Kyrkan i virk
ligheten motsvarade den beskrilning, som på henne gores
i Augst. Bekånnelseu, lekmaunaverksamheten skulle in
skrånkas in om betydiigt trangre kretser åu for nårvarande,
det etkånnes geina. Emellerlid hafva vi icke hålt tid att
theoretisera. Arbetarena hafva varit fa, såden mycken;
dbden och evigheten ryckte hasligt in på oss och ville icke
vanta till dess vi hade ett tillråckligt antal prester; trog
ue lekmån funnos, Gudi lof! och hverken af Guds Ord eller
vår bekånnelse sago vi oss formenle att bruka dem; Her
ren har gifvit dem sitt vittnesbord; frukterna åro syuliga
for livar man ibiand oss, och kunna icke foruekas utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
