Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
lik en sömngångare» nedskrev antydda arbete, räddade
han sig själv från att fastna i melankoli och livsleda.
För övrigt hade melankolien även senare för Goethe
betydelsen av en befruktande högspänning, som oupp-
hörligen omsattes i poesi. Han jämför den elegiska
diktarten, vad han kallar »zart Gedicht», med »regn-
bågens skimmer, man klarast mot mörknad himmel
förnimmer, och därför», tillägger han, »behagar ock
skaldens geni elementet melankoli».
Vid andra tillfällen är ingivelsen för Goethe som ett
rus, men när han i stunder av inspirerad hänryckning
erfar denna sinnenas onykterhet, låter han den ej dåd-
löst fördunsta. Tvärtom, han omsätter även denna i
dikt. Så skriver han :
»Om jag som andra i sus och dus
mitt liv fördriver,
jag sover icke bort mitt rus
på mina papper jag det skriver».
På detta sätt är genom hela livet den spänning, vari
händelserna, i form av missräkningar, harm och för-
stämning lika väl som de täta erotiska upplevelserna,
försatte skalden, en aldrig sinande källa till poesi.
Dikten är för Goethe en vederkvickande befrielse.
Sin egen erfarenhet om denna gåva lägger han med
följande ord i Tassos mun.
»Sie liess im Schmerz mir Melodie und Rede,
Die tiefste Fulle meiner Noth zu klagen:
Und wenn der Mensch in seiner Qual verstummt,
Gab mir ein Gott zu sagen, wie ich leide.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
