Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
så friskt med blodet till mitt hjärta.
Då målar jag i färger bjärta,
så mycket skönt, allt vad jag vill;
men ack, så litet hör mig till.
Jag drömmer, jag är stor och rik,
i snille är mig ingen lik,
och att jag är så lycklig vorden
som ingen annan här på jorden.
Jag ser mig fira bröllopsfest
med den mitt hjärta älskar mest.
Jag ser mig ibland änglars vimmel
stå närmast Gud uti hans himmel.
Det är en dröm, blott alltför djärv,
jag borde nöjas med en skärv.
Men ack, det kostar ju så lite
och är ju ej belagt med vite
att drömma, när man drömmer tyst,
och dikta utan minsta knyst.
Det kan väl ingen mig förmena
att låta fantasien skena.
Den fångas ju så lätt igen,
och jag kan kanske lära den,
att mindre livlig bli, att stilla
och blott i kammartoner drilla.
Men varför har man då mig givit
en park, så tycker jag, som blivit
som enkom gjord att drömma i,
som, utan rim, är poesi.
Som är så stor, så sval och skön,
så hoppfull som en morgonbön.
Det är som om den vore min,
som om jag kunde hösta in
uti mitt hjärta allt av hopp,
som spirar under träden opp.
Det är som vinden till mig förde
ord, som jag alltför gärna hörde,
det är som om små fåglar sjöngo
i toner, som för snart förklungo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
