Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7o
intresse koncentrerar sig kring blomsterstudier. Han visar ett gott
öga för såväl färg som teckning och i sin förmåga att gruppera och
arrangera sina motiv röjer han en talang, som är stadd i snabb ut-
veckling. Hans smak för dekorativ anordning röjer stundom ett släkt-
tycke med japansk konst. Såsom var att vänta, blev emellertid detta
konstnärsskap av kort varaktighet. Det nådde hastigt sin höjdpunkt,
men efter något års flitig produktion, varunder en mängd lyckade
blomsterbilder skapades, begynte han hastigt gå utför. Sjukdomen
grep nu allt tydligare in i hans konstutövning. Han upprepade sig
själv i det oändliga. Samma motiv, sju rosor i en skål, målade han
om och om igen, på ett stereotypt sätt. (Se fig. 5). Väl ett hundra
liknande blad från den sista tiden av sitt liv lämnade han efter sig.
Han dog efter förloppet av ännu något år i tuberkulos.
Vår sinnessjuke konstnärs tidigare alster visa ej det minsta sjuk-
liga drag; först med den stereotypa upprepningen (perseverationen)
bliva de symtomatiska. Den här avbildade studien av en blommande
kaktus, liksom en mängd andra i sjukhusets ägo, röjer en objektiv,
vaken och nykter observationsförmåga och en säker blick för alla,
även de finaste, detaljer. Han visar ännu ej, trots den långt avan-
cerade sjukdomen, något spår av denna i sina bilder; det hela är en
vacker och i uppfattningen av naturen ytterst sund konst. Lik en
ådra av klart källvatten, som upprunnit i en av lidandet redan an-
gripen, grumlad och splittrad själ, håller den sig länge oberörd. Men
till sist sipprar sjukdomen in i dess flöde och omöjliggör dess fri-
stående sundhet. Var det’ här sjukdomen som utlöste det slumrande
anlaget? Eller var det blott fråga om ett egendomligt, av yttre om-
ständigheter gynnat sammanträffande mellan en rikt och oförbehåll-
samt givande talang och sjukdomens oåtkomliga slutenhet? Andra och
större exempel göra den förra tydningen till en viss grad rimlig. I
varje fall ägde här det förhållandet rum, att den sjukes gåvor länge
höllo sig oberörda av själslidandet.
Vad Fröding angår äro hans biografer eniga om,
att, trots skaldens av sjukdomen härjade själsliv, ett
friskt flöde av sund och äkta ingivelse hos honom
har sin gång ogrumlat nästan intill det sista. Hans
dikt växer frodig i samma jordmån, där samtidigt
sjukdomen utvecklas, den hämtar sin näring därur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
