Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
enheten. Men mitt i denna bestående splittring och
höjd däröver bibehåller Frödings genialitet sin suveräna
»övervärdighet» och vad vi ovan sagt om fantasien \
som produktiv tankspriddhet har kanske, när det gäller1
de patologiska fallen, bättre betingelser att komma till
sin rätt i schizofrenien än hos de mano-depressiva.
Hypomana skalder förlora lättare herraväldet över formen
och förfalla då till den banalaste idéflykt. Därpå är
Tegnér ett exempel. »Det är besynnerligt», skriver
denne x, »att allt som skruvarna ramla, så går rimman-
det löst». Men denna förnimmelse av växande skapar-
lust var vilseledande och ingivelsen av den okritiska
art, som är så karakteristisk för den maniskt förhöjda
självkänslan. Vad Tegnér skrev under det sorgliga
året 1840—41 bär otvetydiga spår av den allt nivel-
lerande sjukdomen, och en okritisk lättvindighet sätter
sin underhaltiga prägel på det mesta av den sjuke
skaldens produktion. Fröding däremot bibehåller sin
kritiska sans i det sista. Flans vers är behärskad av
den säkraste formkänsla, och dess innehåll rinner aldrig
idéflyktigt över bräddarna. Ännu under de allra sista
åren skrev Fröding skarpsinniga kommentar till sina
dikter och utvecklar en förvånande skärpa i sin kritik.
Emellertid böra vi erinra oss, att det ständiga syss-
landet med poetisk formgivning, med versmått och
rytmer, lätt kan bliva en vana, som mekaniseras och
sjunker ner till en halvt automatisk improvisations-
förmåga. Ord, uttryckssätt och fraser bliva ett slags
veibalmotoriska gester, varmed tungan slår omkring
sig, och som ligga mera i munnen än i tanken och
medvetandet. Och fraserna äro givetvis dess mera
1 I ett brev dat. Schleswig «/i 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
