Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 5. Ingivelsens ställning till det personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
från den ena ytterligheten till den andra. Realismen
i Darwins lära »Om arternas uppkomst» anses numera
otillfredsställande, och tendensen är åter starkt idealistisk.
Asikter, som till en viss grad närma sig romantiken,
omfattas av moderna filosofer, vilka gent emot en
länge härskande fysikaliskt-kemisk världsförklaring hävda
mera teleologiska och vitalistiska synpunkter. Nyligen
har på vägar, som förut blivit beträdda av Bergson,
Driesch m. fl. en yngre dansk tänkare, Viggo Cavling,
nått fram till en helhetssyn, som kan sammanfattas i
begreppet »Faellesaanden», en hyperidealistisk evolutions-
lära, enligt vilken »Fafllesaanden» är all utvecklings
drivande kraft och yttersta mål.
Från andra filosofer av vitalistisk skola, vilka i lik-
het med William Stern närmast betrakta personlig-
heten som en fix monad, kring vilken utvecklingen
centraliserar sig, skiljer sig Cavling däri, att »Fselles-
aanden» av honom uppfattas som en panteistisk prin-
cip, vari det personliga tömmer sitt innehåll. Genierna
äro för Cavling helt underordnade den kulturella upp-
giften att främja »Faellesaandens» utveckling, på samma
gang snillets skapande förmåga är ett uttryck för
»Faellesaandens» verksamhet. Som individer ha snillena
ej mer än varje annan dödlig någon raison d’étre,
deras enda uppgift är att främja det helas tillväxt.
»De enkelte individer», skriver Cavling. »er blot den skabende
Evnes Gesandter’ i det aandelige Plan, som de enkelte Legemer, vad
enten d.sse er Mennesker, Dyr eller Planter er samme Evnes Gesand-
ter i det biologiske Plan.» Och han tillägger, »vi mmrker jo alle i
os selve Udodelighedsprincipet, den skabende Evne, og forveksler av
den Grand let denne med os selv og tror, at den er vor Sjasl, medens
1 Kurs, av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>